I Förnyelse och tradition presenteras en ny undervisningsmodell, baserad på ett långvarigt samarbete mellan musei- och kulturarvsutbildningen vid Uppsala universitet och Medicinhistoriska museet i Uppsala. Hur kan studenter förberedas för yrken inom kulturarvsområdet, som håller på att omvandlas genom digitaliseringen? I en både resonerande och konkret framställning skildras en arbetsprocess där teori och praktik samverkar för att utveckla förmågan att lära känna och analysera kulturarvet i alla dess skepnader.

Inga-Lill Aronsson är docent i musei- och kulturarvsvetenskap och filosofie doktor i kulturantropologi vid Uppsala universitet och har sedan disputationen 2002 varit verksam som lektor vid samma universitet. Under åren 2005 till 2012 var hon föreståndare för NOHA, ett masterprogram i humanitärt bistånd. Hon har publicerat verk i nationella och internationella sammanhang.

Urban Josefsson är filosofie doktor i idéhistoria och har sedan disputationen 2002 främst varit verksam vid Gustavianum och Medicinhistoriska museet, två av Uppsalas universitetsmuseer. Under åren 2016 till 2022 var han chef för det senare och undervisade även i medicinens historia. Han har publicerat ett antal artiklar i antologier och årsskrifter.

Med kriget i Ukraina har frågan om vad som händer med män i krig åter blivit högaktuell. Trots att det varit känt sedan antik tid att krigare kan drabbas av psykiska svårigheter och bli galna, har mäns offerskap varit kontroversiellt. Män har själva svurit trohet åt mansideal präglade av självkontroll och maskulint mod, medan sårbarhet föraktats. Politiker, officerare och konservativa psykiatriker har gjort detsamma. Traumats realitet har först med det moderna PTSD-begreppet, Posttraumatiskt stressyndrom, fått ett erkännande.

Med utgångspunkt i första världskrigets diskussion om granatchock och fram till Vietnamerans hantering av traumatiserade soldater, framställs traumabegreppets idéhistoria. En viktig bakgrund för förståelsen av PTSD är det sena 1800-talets diskussioner om hysteri och trauma, med bidrag av psykiatriker som Pierre Janet, Sigmund Freud och Abram Kardiner.

Män får i boken själva komma till tals om sina erfarenheter av trauma och andra själsliga lidanden. Med hjälp av skönlitteratur och intervjuer med samtida skandinaviska män skisseras en fenomenologi för den manliga smärtan.

Krig tydliggör trauman, även om alla former av våld, olyckor och naturkatastrofer, men också omsorgsbrister, kan traumatisera en människa. Så även vanliga svenska män.

Avslutningsvis redogörs för modern kunskap om trauma, dess konsekvenser och möjliga behandling. Det finns hopp för den som drabbats.

Claes Ekenstam är docent i idéhistoria och tidigare lektor i vårdvetenskap, nu verksam som kroppspsykoterapeut i egen praktik. Han intresserar sig särskilt för trauma och dess behandling.

Den kända och älskade barnboksförfattaren och konstnären Elsa Beskow (1874-1953) har fängslat många generationers barn med sina livfulla berättelser och lockande bilder. Hur gjorde hon?

Boken Förtrollad vardag visar genom brev, skisser, foton och illustrationer hur Elsa använde inspiration från sitt eget liv i sitt skapande. Med varm medmänsklighet, konstnärlig skicklighet och skimrande fantasi verkade hon för att nå barnen och ge dem ljusa minnen i barndomen.

Bokens rika bildmaterial, biografiska texter och fördjupande avsnitt med olika infallsvinklar ger en sällsynt och fascinerande inblick i Elsa Beskows arbete för att förvandla vardagen från verklighet till fantasi.

I boken medverkar Dag Beskow, Petra Bäni Rigler, Lars Häggström, Eva Nordlinder, Martin Olin, Daniel Prytz, Gitten Skiöld och Eva Söderberg.

Vad är det med Carl Larsson-gården som berör så starkt mer än hundra år efter dess tillkomst? Vilken roll spelar den i samtalet om det goda hemmet och det goda livet i den goda världen?

Idag framstår det berömda konstnärshemmet i Sundborn och historien bakom dess tillkomst som mer samtids- och samhällsrelevant än någonsin. Som få andra designhistoriska monument lär vi oss av Lilla Hyttnäs att bruka och uppgradera det redan befintliga, och att personligt och genom stundens ingivelser ta kommandot över det egna skapandet och att slå vakt om rätten att få gå sin egen väg.

I boken skildras detaljerat tillkomsten av detta världsberömda konstnärshem, dess plats i designhistorien och i dess internationella sammanhang.

Författaren Johan Knutsson innehar sedan 2009 Byggmästare John Mattsons professur i möbel­kultur vid Malmstens Linköpings universitet och Nordiska museet. Boken har till stor del tillkommit genom inspiration av de frågor som studenterna ställt vid mötet med Lilla Hyttnäs. Genom deras syn på gården ur ett samtidsrelevant hållbarhetsperspektiv öppnas dörrar till nya sätt att se och värdera detta sedan länge så välkända konstnärshem.

När aidsepidemin bröt ut fick ideella föreningar för homosexuella, drog­användare och blödarsjuka ta hand om döende och förtvivlade medlemmar och deras anhöriga. Hur förhandlade de med myndigheterna och hur interagerade de med var­andra? I aidskrisen uppstod även nya kamrat­föreningar för kvinnor och invandrare från Afrika. Hur  organiserade de sig? Tidigare  historisk forskning i Sverige har fokuserat på myndigheternas agerande när samhället ställdes inför den omstörtande epidemin. Här undersöks frivilligorganisationerna, ofta sprungna ur redan marginaliserade grupper, och deras stora utmaningar i krisen.

Jens Rydström är docent i historia vid Stockholms universitet och professor i genusvetenskap vid Lunds universitet, och Lena Lennerhed är professor i idé­historia vid Södertörns Högskola. Deras forskning kretsar främst kring historiska och samtida före­ställningar om sexualitet, kön och funktion.

För 1000 år sedan skrevs Genji Monogatari (Berättelsen om Genji) av den japanska hovdamen Murasaki Shikibu. Det är världslitteraturens första roman, en psykologisk och realistisk skildring av kärlek, kvinnors överlevnadsstrategier, mäns makt, buddism och känslan av förgänglighet i en värld där konst och natur genomsyrade livet.

Genji har utnämnts till världskulturarv och är översatt till många språk - men inte till svenska.

I Genji. Tusen år med världens första roman introducerar Monica Braw verket, författaren, de historiska sammanhangen, seklers kritiska analyser av texten och dess ojämförliga inflytande på japansk diktkonst. Den livliga japanska och internationella forskningen presenteras liksom Genjis ikoniska betydelse för den japanska självbilden.

Monica Braw är fil. dr i japansk historia och författare till en lång rad böcker om Japan, senast Geisha eller samuraj. Japan och japonismen (2021).

Maria Cederschiöld (1856-1935) har en viktig plats i presshistorien såväl som i kvinnorörelsens historia. Hon var en av Sveriges första studentskor och en av de första yrkesjournalisterna, på Aftonbladet från 1884. År 1909 tillträdde hon som tidningens utrikeschef och blev därmed den första svenska kvinnan på en sådan post. Hon medarbetade även i Dagny och i finska tidningar och gav ut en bok om historikern Ellen Fries.

Inom kvinnorörelsen var Maria Cederschiöld också tidigt verksam, bland annat i Föreningen för gift kvinnas äganderätt och Fredrika-Bremer-förbundet. När Svenska Kvinnornas Nationalförbund bildades 1896 blev det hennes främsta arena. Som sekreterare och från 1909 Nationalförbundets vice ordförande breddades hennes verksamhetsområde. Nationalförbundet var medlem i International Council of Women (ICW) och en stor del av Marias arbete i förbundet bestod i att delta i internationella kvinnokongresser, men även i rösträttskongresser anordnade av International Woman Suffrage Alliance (IWSA). Hennes kunskaper i historia och kvinnorättsliga frågor kom även kvinnorörelsen tillgodo och gjorde henne till en eftertraktad talare.

Boken bygger delvis på hittills outnyttjat källmaterial, främst Marias brev till vännen Alexandra Gripenberg, ledande finsk och internationellt känd kvinnoaktivist. Breven avslöjar motsättningar mellan personer och olika kvinnofalanger och annat som inte nämns någon annanstans.

Ellinor Melander är FD i idéhistoria och forskar om press- och kvinnohistoria. Det har resulterat i en rad artiklar samt i böckerna Frisinnad och omutligt modig: En biografi om Hilda Sachs (2018), en kommenterad brevutgåva av Hilda Sachs brev till Hinke Bergegren, Kära vän, hvad jag tänker på dig! (2019) och Bland tidningsmakare, pennskaft, politiker och konstnärer (2021). Mellan 2002 och 2012 var hon redaktör för Presshistorisk årsbok. Hon har varit förste arkivarie i Riksarkivet och chef för Sveriges Pressarkiv under åren 2001-2009.

De jämtländska butöserna och vallkullorna i Dalarna utförde tungt och ansvarsfullt, ibland ensamt och långtråkigt, arbete på fäbodarna under somrarna. De levde i Lort-Sverige och i ett samhälle med utpräglade könsroller. I bokens artiklar möter de upp i arkeologiska utgrävningar av fäbodlämningar och i sina egna berättelser i folklivsarkiven. Flickorna och kvinnorna framstår här på ett ovanligt och överraskande sätt.

Ulrika Stenbäck (f. 1971) och Stig Welinder (f. 1945) var student och extralärare respektive professor vid Mittuniversitetets arkeologi när bokens artiklar skrevs. Numera är Ulrika Stenbäck intendent på Norra Berget, Sundsvalls friluftsmuseum, och Stig Welinder är pensionär bosatt i Rättviks finnmark, Dalarna. Boken är en samling tidigare publicerade texter.

Boken handlar om den förbisedde 1800-talstopografen John Bohman. Med sina böcker om Vättern bildar han länken mellan Daniel Tiselius pionjärverk från det tidiga 1700-talet och Folke Dahlbergs klassiska skildringar om sjön under 1900-talet. Helt bortglömd är han inte. Hans namn kan stundom dyka upp i olika sammanhang då det gäller Vättern - exempelvis just hos Folke Dahlberg, som ser Bohman som "den utomordentlige vätternskildraren". Men hans böcker har aldrig återutgivits och hans liv och verk har aldrig framlagts i bokform. Den senaste översikten är den snart 100 år gamla artikeln i Svenskt biografiskt lexikon. Denna bok vill överbrygga luckan genom att dels ge en fylligare bild av denne natur- och kulturorienterade Östgötapräst, dels ge en kommenterande presentation av hans tre verk: Omberg och dess omgivningar (1829), Vättern och dess kuster. Första resan (1834) och Vättern och dess kuster. Andra resan (1840).

Börje Räftegård är fil. dr och tidigare universitetslektor vid Göteborgs universitet. Utöver svensk 1600-talsdiktning och romantikens litteratur har han också forskat och skrivit om efterkrigstidens jazzmusik, Karlsborgs fästning och om det tidiga militärflygets historia - samt om lyckan att långfärdscykla.

Har postmodernismen gått ur modet eller är den mer närvarande än någonsin? Det gränslösas slutenhet argumenterar för att det postmoderna alltjämt är levande i vår samtid. Postmodernismen, den slutna gränslösheten, har smugit sig in i kulturens alla prång och dominerar nu hur vi tänker och talar om tillvaron, inte minst det musiska.

Det gränslösas slutenhet riktar sig till en kultur- och musikintresserad allmänhet som vill orientera sig om hur det postmoderna påverkar dagens tänkande om musik, men också till den läsare som mer på djupet vill sätta sig in i postmodernistisk teoribildning.

Patrik Andersson är director musices och universitetslektor i orkesterdirigering vid Lunds universitet samt föreståndare för dess musikcentrum Odeum. Patrik Andersson har sedan tidigare publicerat ett flertal böcker om musik, senast Musik, mening och värde. Filosofiska perspektiv på en värld av eget slag (Gidlunds, 2020).

Flodnejonöga, nätting, har traditionellt fiskats i de norrländska älvarnas mynningsområden under uppströmsvandringen från havet till lekområdena, men fisket har minskat. Den fångas även längs den finska kusten och i Baltikum. Redskapen görs av vidjor, ribbor av trä, eller brädor, numera även av plast och metall. Här berättas om artens ekologi och tidigare nyttjande i mathushållningen. Idag är fisket begränsat, men av vissa anses den rökta nättingen vara en delikatess.

Boken omfattar en ingående beskrivning av flodnejonögats, nättingens, biologi samt en redogörelse för fisket förr och nu i Östersjöområdet. Ett stort antal aktiva nättingfiskare har intervjuats vid 36 älvar i Sverige, Finland och Lettland.

Kjell Sjöberg är född 1942 och uppväxt i Partille. Efter universitetsexamen i Uppsala och lärarhögskola i Umeå doktorerade han vid Umeå universitet i ämnet zoologi. Han är professor emeritus i viltekologi vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) i Umeå. Hans forskning har främst berört andfågelekologi, men även insekter som födobas för fåglar. Flodnejonöga som en viktig födoresurs för fiskätande fåglar, främst skrakar, i de norrländska älvarnas mynningsområden ingick i hans studier som ligger till grund för denna bok. I boken medverkar även Kjell Danell, John P. Ball, Lars-Erik Edlund, Olof Sandström och Ingvar Svanberg.

När den senaste inlandsisen dragit sig tillbaka koloniserades tundran av djur och växter från söder och öster. När landbryggan till kontinenten dränktes av havet försvann den södra invandringsvägen. I sen tid invandrade några arter österifrån, andra kom som människans följeslagare eller infördes av människan.

Boken beskriver de landlevande däggdjur som tillkommit i Sverige sedan medeltiden. De är bisam, brandmus, brunråtta, bäver, dovhjort, dvärgmus, fälthare, husmus, kanadahjort, mink, mufflonfår, myskoxe, mårdhund, stenmård, svartråtta, vildkanin, vildsvin och vitsvanshjort. Vildsvin och bäver är ursprungliga men utrotades och återinfördes. Amerikansk bäver och guld­schakal kan vi nog förvänta oss i framtiden.

Några av dessa arter anses invasiva då de skadar biologisk mångfald, människans hälsa och ekonomi. Boken vill ge läsaren ett historiskt perspektiv: När kom arten till Sverige? Hur kom den in? Varifrån? Vilka var förespråkarna och vilka var kritikerna? Blev den till nytta eller skada? Hur har förvaltningen förändrats? Kunskap ger klokskap heter det. Människan är en del av naturen och naturen förändras. Hur mycket ska vi styra den och till vilket pris? Allt har sin tid, även djuren.

Boken bygger på en omfattande genomgång av svensk och utländsk sentida och äldre litteratur samt inspel från många specialister i Sverige, Danmark, Finland, Norge och Nordamerika. Problemen kring invandrande och invasiva arter är mångfasetterade och svårlösta. För att se goda lösningar krävs kunskap och inte minst ödmjukhet.

Kjell Danell är professor emeritus i viltekologi vid SLU i Umeå. Han intresserar sig för nutida och historiska perspektiv på interaktioner mellan djur, växter och människor och har forskat i boreala skogar, arktis och savanner. Förutom vetenskapliga böcker och uppsatser är han författare till populärvetenskapliga böcker och uppsatser, på senare tid ofta med historiskt perspektiv.

Inför varje sekelskifte råder en nervös otålighet parad med ängslan. Det okända ter sig skrämmande och det beprövade gamla onda verkar då bättre än det oprövade nya goda - "det var bättre förr".

1800-talets slut präglades av såväl nostalgi och pessimism som framtidstro och optimism, la belle époque existerade jämsides med fin de siècle. Honoré de Balzac, Charles Baudelaire, Beau Brummell, Claude Monet, William Morris, Edvard Munch, Richard Wagner, Oscar Wilde – perioden flödar över av förnyelse och revitalisering, ofta nog av starkt melankoliska personer.

Olav Wiströms bok följer begreppet fin de siècle bakåt till antiken och fram till vår egen tid. Den utgör inte bara en historik utan också en civilisationskritik.

Olav Wiström är kritiker och litteraturvetare och har tidigare utgivit böckerna Inre och yttre skönhet. Essäer om kultur, känslor och karaktär (2011) samt Till glädjen. Från glädjerus till skadeglädje (2014).

När etnologerna under första halvan av 1900-talet kartlade Sveriges allmogekultur sökte de den riktigt uråldriga kulturen. Denna kunde finnas i områden som varit isolerade vilket lett till att kulturen där stått stilla. Områdena kom att kallas reliktområden. Under 1970-talet utsattes de tidiga etnologernas teorier kring bland annat kulturfixering för kritik och deras forskning om folklig materiell kultur blev satt åt sidan. I Traditionella nyheter återvänder Martina Böök till den folkliga kulturen men med nya infallsvinklar på hur de ålderdomliga uttrycken kan förstås.

I boken undersöks Virestads socken, del i ett så kallat reliktområde, mellan 1750 och 1850. Genom att analysera agerandet på sockenstämman, församlingens brev till kungen, bevarade kläder och bouppteckningar kan Martina Böök presentera nya perspektiv på sambanden mellan ekonomisk, social och politisk utveckling och kulturell kontinuitet och förändring. Centralt för undersökningen är bouppteckningar som ger en unik möjlighet att följa den enskilde individens klädval, från textila till klädekonomiska beslut. Det visar sig att ålderdomliga kläder mycket väl gick att förena med livaktig politisk kultur och ekonomi. De traditionella kläderna kan i själva verket ha gett en stabilitet lokalt vilket gav befolkningen en större flexibilitet, som att öppet visa oenighet på sockenstämman.

Martina Böök är historiker, verksam vid Linnéuniversitetet. Hon har tidigare givit ut Mer för prakten än för nyttans skull genom Landsarkivet i Vadstena. Traditionella nyheter är hennes doktorsavhandling.

Starlet lästes av tiotusentals svenska tjejer, och har kommit att bli en del av svensk populärkulturhistoria. Tidningen riktade sig framför allt till tjejer i 10-14-årsåldern och innehöll serier, redaktionellt material och texter inskickade av läsarna. Decennier senare omtalas den fortfarande, har fått klä skott för dålig litteratur och förekommit i diskussioner om skadligheten i populärpress riktad till unga kvinnor. Samtidigt är Starlet ett minnesmärke för nostalgi och en angelägen tjejkultur, och ett positivt laddat medium som fyllde ett viktigt syfte för många. Tidningen talade till unga tjejer samtidigt som läsarna hade möjlighet att kommunicera sinsemellan, vilket gjorde Starlet till en förlängning av flickrummet och ett socialt medium innan internets genomslag på 1990-talet. Vad gjorde läsarna och medarbetarna egentligen i, och med, Starlet-tidningen? Ett tjejligt rum. Tidningen Starlet 1966–1996 utforskar den omtvistade och omtyckta tidningen som produkt och erfarenhet.

Kristina Öhman är etnolog, verksam vid Göteborgs universitet. Ett tjejligt rum. Tidningen Starlet 1966–1996 är hennes doktorsavhandling.

Leksands kyrka är en av landets största landsortskyrkor och här ryms såväl gammalt som nytt. Den medeltida kyrkan omdanades under 1700-talet och har sedan dess förändrats ytterst lite. Ändå byggdes dess yngsta del så sent som 2009. Hela Kyrkudden, där kyrkan står, utgör en ovanligt välbevarad äldre kyrklig miljö. Vägen fram mot Leksands kyrka idag erbjuder en vy som många generationer sett och om och om igen gjort till sin.

I den här boken presenteras Leksands kyrka - byggnaden i sig, dess inventarier och dess miljö - av en grupp forskare. Leksands församlings historia och dess unika kyrkliga seder belyses liksom byggnadens tillkomst och utveckling. Kyrkans rika inventarier - textilier, ljusredskap och kyrksilver - beskrivs och även orglarna och deras historia redogörs för. Denna bok är den hittills grundligaste genomgången av kyrkan och innehåller flera nya fynd om byggnaden och föremålen som hör till den.

Har du en trädgård, eller är det trädgården som har dig? Du vårdar den till kropp och själ, vad den än hittar på. Utan dina insatser skulle den inte finnas till. Jordplätten är också full av minnen från ett långt liv, precis som ett hem. Minnen av människor du mött och platser du besökt.

När Eva Hernbäck öppnar dörren ut mot sin trädgård på morgonkvisten faller blicken genast på ett ganska pampigt murgröneträd. Det påminner om den vän som för drygt 20 år sedan föreslog att hon skulle plantera just murgröna för att försköna den fula elstolpen mitt på tomten. Nu häckar där både kajor och skogsduvor.

Lite åt höger fångas blicken av en märklig klarblå sak - en gammal slåttermaskin som påminner både om de fattiga människor som här odlade för husbehov för ett sekel sedan, och om en långväga resa till Marocko, landet med den klarblå färgen. Medan de många krolliljorna under det stora päronträdet alltid för tankarna till Linnés Hammarby strax söder om Uppsala. Och vad berättar de späda tulpanerna, dagliljorna och vallmon i mängd, alla arvegods från tidigare ägare?

Alltför ofta har känslorna genom historien betraktats som en förvrängning av filosofins och vetenskapens objektiva beskrivning av verkligheten. Känslorna blir då något som vi bör sträva efter att befria oss ifrån i stället för det som utgör hjärtat av vår existens. Men det är fel. Verkligheten får i själva verket sin struktur och mening genom känslor som öppnar upp en värld som vi kan dela med andra människor. Det är känslornas skapande kraft som skiljer oss från maskiner och som gör att vi kan erövra kunskap om världen i kontrast till att bearbeta information och göra beräkningar.

Boken tar sig an känslornas natur genom att kombinera filosofisk analys med empirisk forskning från biologi, psykologi och antropologi. Resonemangen illustreras med hjälp av erfarenheter av känslors makt och betydelse från vardagen och samtiden. Känslans mellanmänskliga funktion får stort utrymme, alltifrån den känsla av empati och samvaro som är avgörande för ett gott liv, till de mer problematiska gruppkänslor som växer sig starka genom massan och som kan exploateras inom politiken. Vägen går från de allra första till de allra sista känslorna från födelsen till döden och på vägen passeras de viktigaste typerna av känslor i livet, inte minst sådana som är förknippade med kärlek och lycka eller lidande och sjukdom.

Fredrik Svenaeus är professor vid Centrum för praktisk kunskap, Södertörns högskola. Han är författare till åtskilliga vetenskapliga artiklar och antologibidrag samt sex böcker. De tre senasteär Homo patologicus: Medicinska diagnoser i vårtid (Tankekraft förlag, 2013), PhenomenologicalBioethics: Medical Technologies, Human Sufferingand the Meaning of Being Alive (Routledge, 2017)och Det naturliga: En kritik av queerteorin, transhumanismenoch det digitala livet (Gidlunds, 2019).

Föreliggande studie, som följer mindre upptrampade spår, analyserar svensk läroverkskultur för tiden 1864-1968, då examinationen skedde under kringresande censorers överinseende. Läroverken presenteras inte enbart som en studieform utan som identitetsskapande kulturinstitutioner. Det rör sig om en gränsöverskridande studie tangerande flera akademiska discipliner. I framställningen ges en rundmålning av läroverkskulturens framväxt och den kulturkamp som förts internt, såväl inom lärar- som elevkår och i förhållande till det omgivande samhället. Vi hinner också observera hur denna specifika kultursfär går sin upplösning till mötes, i viss mån besegrad av sin rival, folkskole-progressivismen. Framställningen, som präglas av ett såväl biografiskt som geografiskt perspektiv, har velat belysa hur skolsystemet då det kopplas till folkhemsbygget får en vidare social och geografisk spridning. Mer översiktligt speglas en 400-årsperiod, alltifrån inrättandet av 1600-talets stiftsgymnasier, på 1800-talet ersatta av borgerliga läroverk. Avslutningsvis ges en överblick av den splittrade utveckling, med kommunalisering, friskolor och skolpeng, som ägt rum fram till våra dagar.

Författaren Bert Mårald, disputerad historiker, har verkat som lektor vid gymnasieskolor och som universitetslektor och lärarutbildare vid Luleå tekniska universitet under närmare ett kvartssekel. Utifrån den erfarenheten tecknas på ett idéanalytiskt och personligt plan historiken, där det blir tydligt att den pedagogiska utvecklingen är avhängig den politiska.

Blåbär som blänker av djävulens skoputs, johannesörten som bär på blod, Fröja som plockar äpplen i julnatten, skogsrået som är en enebuske... Naturriket framstår i den förindustriella folktraditionen som ett drömlikt gränsland där det övernaturliga tänktes existera. Det är en värld där örter och träd bär på kraft, makt och fördolda betydelser. Folktrons flora är sannerligen förtrollande.

Blodets blomma är rikt illustrerad med suggestiva bilder av konstnären Kristoffer Nilsson. Växterna och folktraditionens väsen och gestalter träder här fram i ljus och svärta.

Naturbesök betyder mycket för många människor i olika åldrar. Under pandemitid covid-19 utvecklades besöken till en friluftsboom, särskilt i anslutning till landets större städer. Naturen användes som ett kulturellt uterum av olika grupper. I tider av stress och en krympande samtid med upplevda desynkroniseringsfenomen som spretar åt olika håll, blir naturen en resonansyta med betydelsefull samhällsfunktion. Vid naturbesök övar sig människor i att relatera för att bevara viktig mänsklig identitet gentemot tidens förtingliganden.

MarieAnne Ekedahl är Teol. dr, docent i religionspsykologi vid Uppsala universitet och har under flera år forskat om stress, religiositet och hälsa. I den här sociologiska modernitetsstudien sätts fokus på kulturella accelerationsprocesser i relation till naturupplevelser i svensk kontext med hjälp av den tyske sociologen Hartmut Rosas teorier.

Under stormaktstiden arbetade över tusen människor i Falu koppargruvas mörker, under hårda förhållanden och med fara för sina liv. Inför varje nytt år deltog bergmännen i ett ritualiserat tärningsspel, "Dobblet vid gruvstugan", som avgjorde brytningsordningen och malmfördelningen i gruvan. Spelet var viktigt för att förhindra konflikter och säkra gruvans räntabilitet. Med detta spel som grund publicerade gruvskrivaren Gisle Jacobson 1613 boken Ett litet Tidhfördriff, en orakeltärningsspelbok på vers, som på ett unikt sätt illustrerar gruvmiljön och ger oss en inblick i gruvarbetarnas tankar och känslor.

Då den uttryckligen vänder sig till kroppsarbetare kan den betraktas som Sveriges första arbetarlitteratur. Denna bok belyser vilken funktion texten fyllde och den kulturella kontext i vilken den uppstod. Texten återges också i sin helhet.

Iris Ridder är docent i litteraturvetenskap och jobbar som universitetslektor vid Högskolan Dalarna.

Eva Larsson, Lästvik, Steneby, Dalsland 14/6 1983. Visor. Från Steneby kyrka fortsätt väg 172 söderut drygt 1 km nedför backen, slätt, väg t. vänster, ingen skylt, kör 500m, stor plåtlagård, boningshus vid sidan om vägen, gaveln mot vägen, vinbärsbuskar.

Så kunde vägbeskrivningen se ut före GPS-åldern när Märta Ramsten med Nagra-bandspelare och mikrofon reste runt i landet för att dokumentera vårt folkmusikaliska kulturarv för Svenskt visarkiv. Framför mikrofonen satt sångare och spelmän från Överkalix i norr till sydligaste Skåne och delade med sig av sina musiktraditioner. Bakom mikrofonen fanns den lyssnande dokumentatören - det är också hon som kommer till tals i denna bok.

Märta Ramsten är musiketnolog, docent i musikvetenskap och f.d. chef för Svenskt visarkiv. Hennes produktion av artiklar, skrifter och fonogram rör främst folkliga musiktraditioner. Hon är ledamot av Kungl. Musikaliska Akademien och Kungl. Gustav Adolfs Akademien för svensk folkkultur.

Skrifter utgivna av Svenskt visarkiv 52

Under 1920- och 30-talet arbetade rasbiologiska institutet i Uppsala, under Herman Lundborgs ledning, med att samla information som kunde ligga till grund för dess forskning. Institutets personal utförde inte denna uppgift på egen hand. Från första början samarbetade de med en mängd individer ur den svenska allmänheten - helt vanliga svenskar som frivilligt engagerade sig för rasbiologin av eget intresse: alltifrån präster och läkare till folkskollärare och släktforskande lantbrukare.

Frivilliga rasbiologer är en bok om dessa människor, och om hur kunskap cirkulerade i det svenska samhället för mindre än 100 år sedan.

Måns Ahlstedt Åberg (f. 1994) är doktorand i Europastudier vid University of Hong Kong. Han är utbildad vid Lunds universitet och har som huvudsakliga intresseområden kontakter mellan Europa och Asien under tidigmodern tid, samt den svenska rasbiologins historia.

Gustaf Ankarcrona (1869-1933) var inte född i Dalarna. Han kom dit för att stanna 1901, i nationalromantikens tid, i en brytningstid mellan gammalt och nytt. Och han fångades av det han såg och upplevde: en till synes levande allmogekultur, buren av människor som alltjämt vårdade sina traditioner.

Ankarcronas betydelse för landskapets självbild, och för omvärldens bild av Dalarna och dess kultur, kan knappast överskattas. Som hembygdsvårdare, hemslöjdsfrämjare, konstnär, arkitekt, formgivare, folklivsforskare, föreläsare, talare och opinionsbildare bidrog han till att göra Leksand till ett centrum för svenskt kulturliv för lång tid framöver och med betydelse långt utanför Siljansbygden.

Bokens nio författare belyser och ger perspektiv på de olika områden inom vilka Ankarcrona agerade. De konstverk, byggnader, miljöer och föremål som i boken presenteras i ett nytaget fotomaterial ger uttryck för ett ideal och en tidsanda, men är också idag ett i högsta grad levande och relevant kulturarv att upptäcka, inspireras av och reflektera kring.

Dalarnas fäbodristningar är en rik skatt av bilder och korta texter. De höggs och ristades på träd, i husväggar, i stenblock och på berghällar från 1600-talet framåt mitten av 1900-talet av vallkullor och andra som arbetade och vandrade i utskogarna. Boken innehåller talrika illustrationer och djupgående analyser av ristningarnas innehåll - och deras människor.

Brev från förr är frusna ögonblick från den tillvaro som en gång varit. Känslan av att verkligen vara där infinner sig ofta när man läser kärleksbreven till 1800-talets mamseller, breven som bevarats över generationerna för att de ansetts vara viktiga. Kung Johan III:s "skällebrev" till ryske tsaren, familje­breven inom en dalsländsk borgarfamilj i Karl XIV Johans tid, konstnärsbreven från Paris och värmländska Utterbyn, de många emigrantbreven, den unga flickans brev från sommarkolonin i Roslagen hem till mamma och pappa i Stockholm en dag på 1880-talet: det finns många brev att välja till en antologi om brev och brevskrivande genom den svenska historien.

I den här boken har femton författare presenterat sina egna favoriter och gett breven sitt sammanhang i tid och rum. Boken fokuserar på 1800- och 1900-talen. Här finns dock också något senmedeltida exempel - liksom en avslutande diskussion om brevens roll i vårt digitala samhälle, när vi skriver mer än någonsin, fast i andra former. Kommer våra mejl och SMS att vara lika intressanta för våra efterkommande som breven från morfars beredskapstid eller mormors ungdomliga midsommarfirande kan vara för oss? Kommer de överhuvudtaget att bevaras? Det är sådant man har anledning att fundera över.

När andra världskrigets bomber och kulsprutor just tystnat, och ett hotande kärnvapenkrig svepte sin skugga över jorden, fångades människor världen över av en dröm. Det var en fredens och världsmedborgarskapets dröm, där nationalstaterna hade upplösts för att inte längre kunna orsaka krig.

I dag är det få som hört talas om denna gränslösa dröm om fred, och än mindre att Världsmedborgarrörelsen bildades för att locka svenska medborgare till den. Vad var det som fick människor här att fångas i drömmen? Vad var det hägrande målet, och hur skulle det uppnås? Och var blev drömmen av, när den inte besannades?

Det är några av de frågor som den här avhandlingen söker besvara.

Från Mesopotamiens fyratusenåriga skoldialoger till svenska myndigheters värdegrundstexter - den självmedvetna människan har länge varit sysselsatt med att skapa sig själv och framför allt att omskapa sig själv. I denna antologi intresserar sig humanioraforskare aktiva inom religionsvetenskap, historia och språk för den mänskliga civilisationens återkommande uttryck för idéer om formandet av en ny människa. Ljuset riktas bland annat mot identitet och levnadsteckningar i Jerusalem, dalmåleriets kyrkliga ideal tolkade av en bångstyrig allmoge, Islamiska statens föreställningar om liv i äkthet samt mot frågan om mänskliga rättigheter i en posthuman tidsålder.

Den nya människan ger läsaren tio tänkvärda exempel på historiska, religiösa, ideologiska, politiska och filosofiska idéer, i samspel med, och försänkta i, en föränderlig omvärld.

Tolkiens trilogi Sagan om ringen skrevs under 1950-talet, starkt färgad av erfarenheten av två världskrig, och fick ett enormt genomslag under 1960-talet, då hippies och grönavågare kunde identifiera sig med de piprökande hobbitarna och deras stillsamma lantliv i Fylke. När Bo Hanssons skiva med samma namn kom ut 1970 gav den viktiga impulser för den svenska instrumentala proggen och med Peter Jacksons filmatiseringar från början av 2000-talet brast alla fördämningar och sagans innehåll blev allmängods. Dess inverkan på hela det kulturella fältet har varit enorm och musik, film, tv-serier och dataspel har gjorts på temat.

Flummare är inte ensamma om att ha valt ut delar av sagan att identifiera sig med. För black metal-musikerna var det orcherna som lockade, medan högerextremismen uppmärksammade böckernas undertext av renande raskrig och palantiren har blivit en symbol för övervakningssamhället. Till och med i det nu härjande vaccinmotståndet kan man ana influenser från Midgårdssagan.

Peter Bryngelsson - som under 50 år varit verksam som musiker, producent och författare - följer i denna bok de vindlade stigar som Tolkiens trilogi öppnat i populärkulturens och ideologiernas vildvuxna skogar.

Kan det vara så att den kulturella rasismen får sina grundvalar reproducerade i en av det demokratiska samhällets mest bärande institutioner - skolan? Frågan är central i Puya Yekerustas idéhistoriska studie av det svenska skolväsendets läroplaner och styrdokument under 1900- och 2000-talet. Han finner att skolväsendet är och har varit genomsyrat av en förklaringsmodell som är helt avgörande för kulturrasismens existens och framväxt. En modell med vilken invandraren skulpteras som subjektet för underordning. På ett detaljrikt och originellt vis, och med implikationer som sträcker sig långt bortom skolpolitiken, skildrar Invandrarens genealogi den kulturella förklaringsmodellens uppbyggnad och användande i skolväsendets verksamhet.

Puya Yekerusta är leg. psykolog och filosofie master i idé- och lärdomshistoria, examinerad från Göteborgs universitet. Han har främst arbetat som skolpsykolog i och runt Göteborgsområdet och har tidigare skrivit texter om bl.a. psykologins industrialisering, och om förhållanden mellan vetenskap och ideologi i fransk filosofi.

Finns också som ljudbok, ISBN 978-91-7844-491-5.

Det går en åska genom tidevarvet skrev Carl Jonas Love Almqvist år 1842. Åskan var den folkliga vreden mot överhetens förtryck och hårda motstånd mot rösträtt, fackliga krav, politisk frihet och rättvisa. Det är denna folkliga vrede Bunny Ragnerstam skildrar i sin storslagna krönika om de år som traditionellt beskrivs som ett stillsamt skede i svensk historia.

Genom en rad människoöden framställs tidevarvet med alla dess nya spänningar - det svenska industrisamhällets, städernas och svenska arbetarklassens uppkomst, det blodigt krossade upprorsförsöket i mars 48, svenska arbetare som fick nyttig facklig lärdom som strejkbrytare i Newcastle, svartlistning av arbetarledare, inledningen till den massemigration som skulle drabba landet, och inte minst det liberala genombrottet – det stora sveket mot underklassen. I helfigur framträder skräddaren Sven Trägårdh, landets första arbetarledare som öppet vågade framföra nya radikala folkliga krav, och den märklige järnvägsarbetaren Gottfrid Lindman, som var först att organisera de svenska arbetarna i en ny sorts klassmässig förening. Möt också cigarrarbetaren Ferdinand Laurell som startade en svensk sektion av Internationalen, en landsomfattande metallarbetaraktion och själv blev invald i Internationalens generalråd i New York.

Här finns även historien om tidningspressen, de stridbara mot de räddhågsna och falska redaktörerna som vek sig för den kungliga reaktionen. Carl Jonas Love Almqvist, landets främste författare och politiska skribent på folkets sida tvingades i landsflykt - efter 170 år bevisas han nu oskyldig till de brott han anklagades för.

Bunny Ragnerstam har en enastående förmåga att skildra vanliga människors vardagliga liv ur deras perspektiv. Åskan genom tidevarvet levandegör konkret och dramatiskt det svenska samhället på tröskeln till en ny tid.

Bunny Ragnerstam, född 1944, är en av våra stora folkliga berättare - journalist, författare, historiker och, som han själv säger, "märkligt nog även konstnär på gamla dar".

Under 1900-talets första hälft tillskrevs Albrict pärlstickare en rad av medeltidens svenska praktfulla kyrkliga broderier. Med sina två olika yrkesbeteckningar är han kanske mest känd som kyrkomålaren Albertus Pictor. Inger Estham, tidigare chef för textilenheten vid Riksantikvarieämbetet och Statens historiska museer, ägnade många år av forskning kring dessa broderier och deras historia. Var de verkligen alla från hans hand eller verkstad? Hon försökte komma textiliernas datering och ursprung närmare genom att söka svar i broderierna, dess beställare och brukarna av de liturgiska plaggen. Resultatet tidigarelägger en stor del av broderierna. Inger Estham hann dock aldrig fullborda och presentera den mångåriga undersökningen. I stället testamenterade hon arbetet till den förra medarbetaren Mari-Louise Franzén, tidigare antikvarie vid textilenheten.

Mari-Louise Franzén tog sig an uppgiften och har noggrant kompletterat och sammanfattat det oavslutade manuset. Med egen kännedom om broderierna och genom nya upptäckter har hon utökat materialet med kompletterande forskningshistorik, andra tankar och frågeställningar samt ett internationellt perspektiv.

Boken bjuder på ett rikt bildmaterial av den medeltida skatt av kyrkliga broderier som finns i Sverige. Här visas en broderad bildvärld med berättelser om Marias och Jesus liv, helgon och frodig växtornamentik som förbluffar med sin välbevarade färgrikedom och guldglans.

Under andra hälften av 1800-talet blev Japan oerhört populärt i Europa och USA. Konstnärer visade helt nya grepp och motiv, kimonon blev ett modeplagg, porslin dekorerades med japanska strån och insekter, heminredning för den växande medelklassen använde japanska mönster och motiv, möbelkonsten förnyades. Teatern spelade upp dramer och musikaler med geishor och samurajer. Hundratusentals solfjädrar importerades. Entusiaster vallfärdade till Japan och köpte upp löst och fast, från Buddha-statyer till tygschabloner. Enorma privatsamlingar såldes och köptes på stora auktioner, utställningar ordnades och de första museerna, specialiserade på Japan, grundades.

Japonismen uppfattas i allmänhet som något som uppstod och utvecklades i västvärlden. Monica Braw visar i Geisha eller samuraj? att det inte var en tillfällighet att västerländsk konst, arkitektur och konsthantverk inspirerades och förvandlades av Japan. Det fanns en agent: Japan.

Monica Braw är fil. dr i japansk historia och var 1983–1993 Svenska Dagbladets korrespondent i Tokyo. Hon är författare till flertalet romaner och noveller samt fackböcker om Japan och den japanska kulturen. År 2011 erhöll hon Den uppgående solens orden från Japan och år 2021 Konungens medalj i 8:e storleken i högblått band för sitt arbete

Andra världskriget rasar, men på Växjöfängelset utkämpar kvinnorna ett eget krig. Anstalten är Sveriges enda kvinnofängelse, och hit kommer kvinnor som dömts för fosterfördrivning, stöld, spioneri och lösdriveri. Deras brott är ofta så kallade nödbrott, orsakade av fattigdom.

Flera av kvinnorna på fängelset har barn, som de tvingats lämna kvar hos släktingar eller som myndigheterna placerat på barnhem. Åtskilliga kvinnor är gravida när de kommer till fängelset och föder barnen där.

Kvinnofångar skildrar Sverige under 1940-talet, samtidens moral och ett fyrtiotal kvinnor som begått brott. Fångarnas röster framträder särskilt klart i brev som de själva skrev eller som kuratorerna på fängelset hjälpte dem att skriva. Dessa brev är fyllda av längtan efter barnen, oro för hur maken klarar sig, sorg över vad de ställt till med och förhoppningar om att bli förlåtna.

Christina Kellberg är journalist och författare. Hon arbetade i 40 år som reporter på Dagens Nyheter och har sedan dess gett ut boken Kupongtjuven, som handlar om hennes mormor, romanerna Flickan och hunden och Ellen. Tillsammans med Christer Lindarw skrev hon hans biografi This is my life.

I Bland tidningsmakare, pennskaft, politiker och konstnärer möter vi en lång rad välkända, men även bortglömda män och kvinnor, som under de senaste 150 åren haft betydelse för svensk press- och mediehistoria. Gemensamt för dem är att deras efterlämnade handlingar förvaras i Sveriges Pressarkiv i Riksarkivet. Boken handlar om dessa 200 personarkiv och den intressanta forskningspotential som ryms i dem. Samtliga arkiv redovisas med en kort information om arkiv och arkivbildare, ett femtiotal presenteras mer utförligt i minibiografier.

Men Pressarkivet innehåller så mycket mer. Boken handlar också om Pressarkivets tidningsarkiv, specialbibliotek och de mycket omfattande samlingar av foton, originalteckningar, löpsedlar, pressklipp och tidningar, vilka tillsammans utgör en stor del av det totala arkivbeståndet. Bokens illustrationer är hämtade ur dessa arkiv och samlingar. I inledningskapitlet skildras Pressarkivets bakgrund och tillkomst liksom dess stödförening Pressarkivets vänner, sedan 2019 Svensk Mediehistorisk Förening.

Boken är tänkt som en vägledning för dem som söker efter press- och personhistoriskt arkivmaterial. Den innehåller också information om hur arkiven är ordnade och förtecknade, vilka sökmedel som finns och hur man kan gå tillväga för att hitta i arkiven.

Ellinor Melander är FD i idéhistoria. Hon har varit förste arkivarie i Riksarkivet och ansvarig för Sveriges Pressarkiv 2001-2009. Åren 2002-2012 var hon redaktör för Presshistorisk årsbok. I sin forskning har hon ägnat sig åt kvinnliga journalister, presshistoria och rösträttskvinnor kring sekelskiftet 1900. Det har resulterat i en rad artiklar, en kommenterad brevutgåva samt boken Frisinnad och omutligt modig: En biografi om Hilda Sachs (Gidlunds, 2018).

I den här boken belyser författaren en förbisedd ockult tradition som går som en esoterisk underström i europeiskt kulturliv. Den var särskilt märkbar decennierna kring sekelskiftet, då rosenkreuziska läror, alkemi, teosofi m.m. attraherade en rad av tidens ledande författare och konstnärer. I den ockulta "hemliga källan" fanns också ett mörkare parti som lockade till sig en del underjordiska politiska rörelser som så småningom skulle bilda en jordmån för nazismen.

Initiation, eller invigning, är ett nyckelbegrepp i den esoteriska traditionen. Initiationen förmedlar en ny insikt och den mödosamma vägen dit gestaltas i olika symbolspråk, ofta inom ramen för ett hemligt sällskap. Den västerländska initiationen har sina rötter i antikens mysteriespel. Den har sedan levt vidare i andra former, som alkemin, tarotkorten och frimureriet, men också i modern konst och litteratur.

Tonvikten i Den hemliga källan ligger på initiationsmönster från modern tid. Författaren spårar gemensamma strukturer bakom fenomen som Aguélis måleri, Bauhausskolan i Weimar, Rudolf Steiners kosmologi, den tidiga nazismen, surrealismen och Malevitjs abstrakta konst.

"Vilket nöje att läsa en bok som denna, saklig, lärd och klar" Bengt Anderberg

"en bisarr och fängslande bok" Ragnar von Holten

"ett svenskt pionjärarbete, som läsupplevelse en stor njutning" Ragnar Strömberg

På sidan 18 i boken saknas några bokstäver i högermarginalen. Därför finns den korrekta sidan att hämta som pdf här.

På 1840-talet gavs de första manualerna för stickning och virkning ut på svenska. I små häften med färgglada pappersomslag förmedlades mönster och instruktioner för att tillverka diverse dekorativa föremål, som börsar i silke eller färgglatt ullgarn dekorerade med pärlor, eller kragar, barnkläder och spetsar i tunt vitt bomullsgarn. I manualernas förord lyfts stickning och virkning fram som de vackraste av alla fruntimmershandarbeten, såväl till nytta som till nöje för den trendmedvetna och flitiga medel- och överklasskvinnan. Vid 1850-talets mitt minskar utgivningen av manualer för stickning och virkning, och mönster för allehanda textila handarbeten blir istället ett regelbundet inslag i modejournaler. På stora planscher i tunt papper trängs mönsterritningar med tillskärningsmönster och bilder på det senaste klädmodet. Skillnader mellan dessa publiceringssätt väcker frågor kring hur förmedlingen av mönster och instruktioner för stickning och virkning förändrades över tid, och vad dessa förändringar innebar för utövandet av dessa handarbeten.

Hanna Bäckström undersöker hur mönsterförlagor och instruktioner för stickning och virkning utformades och spreds i tryckta publikationer under 1800-talets mitt, en period när nya publikationsgenrer introduceras på den svenska marknaden. Förutom att ge en detaljerad bild av de första mönster för stickning och virkning som gavs ut på svenska görs jämförelser med liknande publikationer i Tyskland och Storbritannien, och en stor mängd manualer som inte uppmärksammats inom tidigare forskning belyses och sätts in i en kulturhistorisk och mediehistorisk kontext.

Hanna Bäckström är textilhistoriker, verksam vid Uppsala universitet. Förmedling av mönsterförlagor för stickning och virkning. Medierna, marknaden och målgruppen i Sverige vid 1800-talets mitt är hennes doktorsavhandling.

Allt jag har gjort under närmare 30 år som akademisk lärare, forskare och essäist kan beskrivas som ett slags "kulturepistemologi" - reflektioner över det mänskliga tänkandets villkor, dess begränsningar och möjligheter. Universitetet såsom vi känner det – dess forskningsprojekt och utbildningsprogram, dess interna organisation, dess mekanismer för finansiering m.m. - utgör en viss systematisering och institutionalisering av praktiker som visar vad en viss kultur värdesätter som vetenskap. Det som görs eller inte görs på universitetet avslöjar vilken kunskap vi anser är värd att upprätthålla, utveckla och sprida. I det avseendet utgör universitetet ett mikrokosmos av en kulturs mentalitet - dess tänkande, värderingar, visioner, rädslor och förhoppningar.

Sharon Rider är professor i teoretisk filosofi vid Uppsala universitet, där hon var prodekanus för historisk-filosofiska fakulteten 2008-2014. Hennes arbete fokuserar på de materiella, kulturella och institutionella villkoren för vetenskap, forskning och den högre utbildningen i ljuset av grundläggande begrepp såsom autonomi, ansvar, saklighet och kunskap.

Den senare delen av 1800-talet var en händelserik tid i Norrland. Skogsbruk och gruvhantering tog fart och befolkningen växte. Tillgången på jordbruksmark blev allt knappare och under svagåren drabbades många av svält. Många migrerade till USA. I de tidigare tämligen öde skogarna blev det liv och rörelse och arbetskraft kom från andra länder. Många fick välbetalda arbeten i skogen och industrin och lämnade därför jordbruket. Samtidigt utökade staten sitt markinnehav som bemannades med jägmästare och kronojägare som förvaltade och bevakade. Byarnas jaktmarker inskränktes och brott mot jaktstadgan beivrades. Misstron mot myndigheter stärktes.

Den dåliga respekten för jaktstadgan och ökad jakt och fångst ledde till att bävern och vildrenen utrotades och älgen blev ytterst sällsynt. Genom jaktvårdsföreningar, jaktarrenden och utplanteringar försökte man förbättra situationen. Framstegen kom, men sakta.

Författaren Kjell Danell har i sitt arbete utgått ifrån revirförvaltarnas detaljerade årsrapporter och genom denna rikt illustrerade bok får läsaren en god och levande bild av levnadsvillkor, djurliv och jaktmetoder.

Utges i samverkan med Kungl. Skytteanska Samfundet. Acta Regiæ Societatis Skytteanæ nr 84.

Möt prinsessan Cecilia Vasa som drev vapensmedjor och järnbruk och gjorde hela Europa osäkert med sina upptåg. Möt super-macho-mannen som fostrade flera franska kungar, var lika skicklig med svärdet som på hästryggen och som hette Anne, döpt efter sin mor. Möt Nostradamus, berömd för sina profetior - pestläkare, astrolog och författare med rebelliska idéer som ideligen försatte honom i livsfara. De presenteras här tillsammans med en rad andra färgstarka personligheter. Alla befinner sig på olika sätt i händelsernas centrum under avgörande ögonblick i vår historia. De har en gemensam nämnare, oavsett om de är prinsessor, präster, prinsar eller poeter: de bryter mot tidens normer. Priset de betalar är högt, men detta hindrar dem inte från att med full kraft gå till storms mot samtiden, med pennan eller svärdet som vapen. Ibland dåraktigt, med sitt eget liv som insats. Och alltid med rebellens brinnande övertygelse.

Renässansen präglas av fruktansvärda epidemier, inbördeskrig, flyktingströmmar, naturkatastrofer och tyranner. Blod från oliktänkande flyter över hela Europa. Samtidigt får människan uppleva den informationsrevolution som möjliggörs av tryckpressen och en stark utveckling inom konst och vetenskap. Anna Carlstedt, utbildningsledare som doktorerat på den franska renässansen, återvänder i sin femte bok till en tid som i vissa stycken är en spegelbild av vår egen.

Även tillgänglig som ljudbok, inläsare Malin Sternbrink: ISBN 978-91-7844-489-2.

RFSU, Riksförbundet för sexuell upplysning, bildades 1933 av journalisten, syndikalisten och sexualupplysaren Elise Ottesen-Jensen, en grupp socialistiska läkare samt företrädare för några fackliga organisationer. Målet var att skapa en bred folkrörelse för sexuell reform. Förbundet bedrev sexualupplysning, öppnade kliniker och sålde preventivmedel. Kvinnors rätt till abort, införande av sexualundervisning i skolan och avkriminalisering av homosexuella kontakter var några centrala krav.

Till en början mötte RFSU ett visst motstånd men efterhand blev förbundet alltmer etablerat i samhället. I takt med välfärdsstatens utveckling professionaliserades förbundets verksamhet. Ett politiskt perspektiv på sexuella frågor ersattes alltmer av ett medicinskt.

Sex i folkhemmet är en bok om RFSUs tidiga historia. Här skildras Elise Ottesen-Jensen och hennes verksamhet fram till RFSUs tillkomst; RFSUs bildande och uppbyggnad; dess sexualpolitiska ställningstaganden och ageranden fram till 1950. I en epilog förs historien fram till 1970-talet.

Nu endast tillgänglig som e-bok.

Genom 1800- och 1900-talen har det nationalstatliga idealet varit normerande för Europas samhällen. Nation och stat har knutits samman med medborgarskap och demokrati. Idag ter sig detta inte lika självklart och under det senaste årtiondet har vi sett en framväxt av fördjupade samarbeten på andra nivåer än den nationalstatliga.

Den här boken tar fasta på två ideal som har avgörande betydelse i dagens samhälle och som båda är kontroversiella. Det ena idealet är medborgarskap och det andra är betydelsen av lokalsamhället, som framträder både som ett svar på önskemål om fördjupad och mer levande demokrati och som en motvikt till storskalighet och globalisering.

De studier som här presenteras vill bidra till att kasta ljus över samtidsaktuella problem. Avsikten är också att visa det nära sambandet mellan idéer om medborgarskap och lokalsamhälle, liksom att de har en gemensam historia genom 1800- och 1900-talen. Denna nära relation fångas i den här boken med begreppet lokalt medborgarskap.

Begreppet fångar också den svåra problematik som handlar om deltaganden och uteslutningar. Närhelst det talas om medborgarskap väcks frågan vilka som skall innefattas av det. I det lokala sammanhanget blir denna svårighet speciellt tydlig. Här förväntas det medborgerliga deltagandet i gemensamma angelägenheter äga rum, men i den lokala gemenskapen sker också uteslutningarna.

Nu endast tillgänglig som e-bok.

Historikerns källmaterial befolkas ofta av standardiserade typer. Somliga typer har en mycket begränsad livslängd medan andra är mer beständiga. Här lyfter elva forskare och skribenter fram varsin typ ur det nära eller fjärran förflutna.

Peter Josephson: Autodidakten - En historia om böcker och universitet My Klockar Linder: Barnlösa typer - En plats i 1930- och 1940-talens befolkningsdebatt Moa Matthis: Bastarden - Edmund i Shakespeares King Lear som en reva i samhällsväven Martin Wottle: Dilettanten - Musikälskare och virtuoser i Stockholm och Helsingfors under 1800-talet Linn Holmberg: Encyklopedisten - Striden om upplysningen Lena Lennerhed: Epileptikern - Medicinsk debatt 1870–1970 Orsi Husz & Håkan Forssell: Hermodseleven - Den svenska idén om framgång Daniel Nyström: Klassresenären - En förfluten typ? Magnus Linton: Knarkaren - Födelse, liv, död Frans Lundgren: Medelsvensson - Statistisk fiktion, medial metatyp och politisk fantasi Leif Runefelt: Modedockan - En del av det europeiska kvinnohatet

Med rapporteringen från februarirevolutionens Frankrike 1848 spreds berättelser om en politiskt uppvaknande arbetarklass till den svenska debatten. Samtidigt anammade radikala kretsar i Stockholm revolutionens mest brännbara slagord och sökte med dem väcka även svenska arbetare till medvetande och kamp – arbetets befrielse och borgarväldets slut. Därmed började koordinaterna för människors invanda självbilder att flyta och konturerna av ett nytt klasspolitiskt konfliktfält att framträda i Sverige.

I "Må de herrskande klasserna darra" är Stockholm skådeplatsen för en studie av de meningsstrider som följde på arbetarnas inträde som politiska aktörer i den offentliga diskursen. Boken gör en kritisk nytolkning av det turbulenta historiska skede vid 1800-talets mitt då kapitalismens tillhörande klasstruktur först började anföras som politisk mobiliseringsgrund i Sverige och förvärvade sin ställning som given referenspunkt för kollektiva identifikationer och handlingssätt.

John Björkman är idéhistoriker verksam vid Stockholms universitet. "Må de herrskande klasserna darra". Radikal retorik och reaktion i Stockholms press, 1848-1851 är hans doktorsavhandling.

Det ligger en gammal åskfront tvärs över Europa, från Kaliningrad till Trieste, en konfliktzon med etniska, religiösa och språkliga dimensioner. Men stråket mellan Östersjön och Medelhavet har också genom årtusendena varit en länk mellan folk och kulturer, den mytomspunna Bärnstensvägen.

Anders Hammarlund utforskar Bärnstensvägen, men hans bok är ingen kulturhistorisk reseskildring. I allt kunskapssökande om det förflutna glappar ett spelrum av tolkningar. Den som vill teckna konturerna av Europa mellan innanhaven och inte nöjer sig med geografin utan söker människorna, ställs hela tiden inför motstridiga påståenden om tid och rum. Det föreliggande konfronteras med det föreställda, och boken blir en spännande och överraskande upptäcktsfärd genom livets och kulturforskningens omtvistade gränsmarker - tecken, tolkning och gestaltning; identitet och tillhörighet. Energi och insikt hämtas ur otaliga texter och framställningar, vetenskapliga och konstnärliga. Möt korsfararen Hermann von Salza, diktaren Pier Paolo Pasolini, östersjöskildraren Alfred Partikel, den motvillige kejsaren Marcus Aurelius, tonsättaren Béla Bartók, historieberättaren Jan Matejko, och många andra. Och vilka var egentligen de försvunna sambierna, de som sökte bärnsten på blåsiga stränder?

Ravband är en bok om Europa, i nuet och i det förflutna.

Anders Hammarlund är författare, kulturforskare och musiker och har verkat vid universiteten i Stockholm, Göteborg och Uppsala, som producent vid Sveriges Radio P2 samt som forskare vid Statens Musikverk. Bland hans tidigare böcker märks Kulturbrytningar - musik och politik i Centraleuropa (1999), Ett äventyr i Staten. Carl Gustav Heraeus 1671-1725. Från Stockholm till kejsarhovet i Wien (2003), Människor bortom lustprincipen - mähriska öden (2006), En bön för moderniteten - kultur och politik i Abraham Baers värld (2013) och Esplanad - en essä om frihet och skönhet (2017).

1800-talets eklektiska formspråk har behandlats styvmoderligt i designhistorien. Detta trots att de föremål och interiörer som skapades i många avseenden var helt moderna och startpunkten för den designkultur vi lever i idag. Föremålen tillverkades seriellt i fabriker med flera hantverkare och maskiner inblandade i produktionen. I hemmen inredde människor med det senaste och mest moderna från handeln, inspirerade av nyhetsförmedlingen i den illustrerade pressen.

I Förlagd form undersöker konstvetaren och designteoretikern Elin Manker designprocesser i det sena 1800-talets fabriksproduktion med särskilt fokus på hur formspråk diskuterades och praktiserades. Hon analyserar också den estetiska teoribildning som omgärdade tillverkningen av vardagsföremål. Det eklektiska formspråket får härigenom en konst- och designvetenskaplig genomlysning vilken begripliggör hur det tänktes som konstnärligt, rationellt och modernt.

I boken möter vi ett 1800-tal karaktäriserat av estetisk innovationskraft och mångsidiga designpraktiker. De aktiva blickarna bakåt blir i 1800-talets designprocess intimt förknippade med rörelsen framåt.

När jag hör ordet naturlig så osäkrar jag min revolver! Det har blivit valspråket för akademiker som betraktar kroppens natur som ett kulturellt skådespel eller en föråldrad livsform. Queer­filosofer och transhumanister drömmer om ett liv utan den egensinniga och känslofyllda kroppen. Idén om en naturlig kropp är för dem och många andra samtidsdebattörer bara en förlegad och farlig fördom.

Genom att tillbringa livet med dataspel och på sociala medier försöker miljoner människor i detta nu lämna sina kroppar bakom sig. Men kroppen blir man inte kvitt så lätt. Den är i själva verket smärtsamt närvarande på nätet där beroenden frodas och empatin går förlorad. Vi har förlorat kontrollen över våra känslor och vantrivs i den digitala kulturen.

Boken tar sig an uppdraget att definiera och försvara det naturliga som livsideal genom undersökningar av fenomen som könsidentitet, sexualitet, kronisk smärta, utmattningssyndrom, dataspelsberoende, sociala medier och förändringar av människan på medicinsk väg. Slutsatsen är att vi behöver en uppdaterad version av det naturliga för att orientera oss i tillvaron. Det naturliga rymmer inte bara vår biologi utan också känslan av det äkta och egna.

Fredrik Svenaeus är filosof och professor vid Centrum för praktisk kunskap, Södertörns högskola. Hans två senaste böcker är Homo patologicus: medicinska diagnoser i vår tid (Tanke­kraft 2013) och Phenomenological Bioethics: Medical Technologies, Human Suffering, and the Meaning of Being Alive (Rout­ledge 2017).

Även tillgänglig som e-bok: ISBN 978-91-7844-415-1.

Immanuel Kants första publicerade arbete var en naturvetenskaplig betraktelse över vad som då kallades "levande kraft" - i dag skulle vi säga rörelseenergi. Det började tryckas när han bara var 22 år gammal, 1746, men kom inte ut i färdigt skick förrän tre år senare. Arbetet var ett inlägg i den då pågående stora vetenskapliga debatten om hur man bäst skall beräkna den "kraft" som en rörlig kropp har, skrivet av en ung student som vågade sig på att finna fel - och förtjänster - hos båda de inblandade partierna, cartesianer och leibnizianer. Med lite extra eftertanke hade han till och med kunnat avgöra striden genom att förklara den oavgjord. Båda "kraftbegreppen" försvarar sina platser, men har olika innehåll.

Mamma, moderskap - orden bågnar idag av nya innebörder när tekniken och samhället förändras. Överallt hittar vi historier om moderskap - i romaner, essäer, dikter, patientupplevelser, bloggar och digitala diskussionstrådar. Både i litteraturen och verkligheten handlar det om ensamhet och social isolering, men också om styrka och gemenskap.

Mamma hursomhelst är en samling berättelser som reflekterar över erfarenheter från en mängd olika håll. Här blandas bidrag från forskare, kulturskribenter och skönlitterära författare. Boken innehåller berättelser om förlossningsdepression, om att vara pappa och gravid, om BB-vård, mor-dotterrelationer, tankar kring att vara adoptivmor, om att inte vilja eller inte kunna få barn, om att vara mamma i ett nytt land med ett nytt språk och mycket annat. En del texter handlar om djupt traumatiska upplevelser. Andra är skarpa och roliga granskningar som synliggör invanda mönster och vanetänkande. Boken inspirerar till samtal och idéer om ett högaktuellt ämne.

Författare: Aase Berg, Ulrika Dahl, Emma Eleonorasdotter, Kristin Eliasson, Jenny Engström Baron, Erik Masao Eriksson, Margaretha Fahlgren, Gabriele Griffin, Anneli Jordahl, Christian Lenemark, Merete Mazzarella, Cilla Naumann, Cecilia Pettersson, Christine Rubertsson, Sigrid Schottenius Cullhed, Anna Soltorp, Maria Svenning, Sara Sylvén, Cecilia Torudd, Helena Wahlström Henriksson, Anna Williams.

Hemslöjdsrörelsens ideologiska utgångspunkter är väl beskrivna, men vilket genomslag hade dess retorik i den faktiska verksamheten i hemslöjdsföreningarnas arbete? Retorik och praktik undersöker hur väl hemslöjdsföreningens tidiga historia och senare tiders historieskrivning överensstämmer och granskar utsagor om dess betydelse och verksamhet. Vi får här ta del av hur Gestriklands hemslöjdsförening under perioden 1912–1930 förhöll sig till de för hemslöjdsrörelsen centrala begreppen "hjälp till självhjälp" och "ortskaraktär" i både muntlig och skriftlig retorik samt hur dess praktiska verksamhet lyftes fram.

Rose Ericsson analyserar hur hemslöjdsrörelsen tog sig an uppgiften att bevara, återskapa och föra vidare tidigare generationers traditioner med exemplet Gestriklands hemslöjdsförening som utgångspunkt. Varför och hur startade hemslöjdsrörelsen och på vilka bevekelsegrunder arbetade den? Hemslöjdsrörelsen vid 1900-talets början sätts in i en bredare samhällskontext. Genom studiet av två stora och hittills obeforskade arkiv på Länsmuseet Gävleborg har Gestriklands hemslöjdsförenings tidiga verksamhet och historia kunnat belysas och en mer nyanserad bild av hemslöjdsrörelsen får träda fram.

Rose Ericsson är verksam inom ämnet textilvetenskap vid Konstvetenskapliga institutionen, Uppsala universitet. Retorik och praktik – en studie av Gestriklands hemslöjdsförening 1912–1930 är hennes doktorsavhandling.

Karin hade fyra barn och kände sig trött och sliten. Gravid igen ville hon göra en abort. Hon vände sig till Mentalvårdsbyrån i Stockholm, och efter gynekologisk undersökning, samtal med kurator och möte med psykiatriker, beslutade Medicinalstyrelsen att Karin skulle få sin abort.

Även Elsa – ung, ogift och med diagnosen sinnesslö – beviljades abort men av eugeniska skäl.

Maud som blivit med barn med en annan man än den hon var gift med fick däremot avslag på sin abortansökan.

Avslag fick också Fanny som var sjutton år, bodde hemma hos sina föräldrar och arbetade i bageri.

Mellan 1938 och 1974 kunde en kvinna få abort om hon till exempel var sjuk eller om hon blivit gravid efter en våldtäkt. Hur var det för en kvinna att ansöka om abort? Hur gick utredningen till och hur uppfattades hon och hennes skäl av läkaren?

I Kvinnotrubbel analyseras abort i Sverige åren innan den blev fri, i relation till kvinnosyn, medicinsk debatt och till välfärdsstatens reformpolitik.

Lena Lennerhed är professor i idéhistoria vid Södertörns högskola.

Zenbuddhismens väg är en ingående introduktion och handbok för nybörjaren, men även inspirerande för den erfarne utövaren. Steg för steg vägleder här den erfarne amerikanske zenmästaren Robert Aitken läsaren hur man utövar zazen, zenbuddhistisk meditation. Han beskriver olika sittställningar, hur man andas, frågor och problem man kan möta på vägen och studiet av koaner, dialoger och klassiska fall. Sedan Aitkens Taking the Path of Zen kom ut 1982, har den varit en av de främsta introduktionerna till zenbuddhism som skrivits.

Denna rikt illustrerade bok skildrar Blekinges textila forntid, nutid och framtid. Här visas den karaktäristiska Blekingesömmens alla olika användningsområden, från prunkande festklädsel till vacker vardagsduk.

Ragnvi Florence Hyllstedt har i hela sitt liv sysslat med textilier, kläder, mode och heminredning. Hon har studerat, undervisat, forskat och dokumenterat. Hon är f.d. textillärare, fil kand i bl.a. konstvetenskap, studier i etnologi. Under resor runt om i världen har hon undersökt och tagit intryck av andra länders kulturer. Hon har belönats med flera stipendier och priser i designtävlingar. Ragnvi har även en egen kollektion som uppmärksammats i flera länder i Europa, USA och Japan.

Denna bok handlar om växten Cannabis sativa, en ovanligt spännande kulturväxt, och dess betydelse inom textil framställning. Textilier av hampa har inte getts den dignitet som de förtjänat, varken i historiebeskrivningar eller inom den industriella produktionen. Boken är på samma gång en upprättelse av naturens betydelse vid tillverkning av vegetabiliska material, den är avgörande för produktionen av finare textilier. Här presenteras också en ny vetenskaplig metod som kan användas för att identifiera en hamptextil. Att särskilja hampa från andra linnetextilier har inte tidigare gjorts i vetenskapliga sammanhang, dessa textilier har istället direkt hänvisats till linet. Hamptextilierna som nu har identifierats är alltifrån välkända medeltida inredningstextilier till enklare textila produkter.

Git Skoglund, textilhistoriker, har sedan 1990-talet forskat om kulturväxten Cannabis sativa, en mångsidig och hållbar frö- och fiberväxt som vardagsvis benämns hampa. Hon berättar om växtens betydelse för människor genom historien, om forskningen kring textila materialanalyser, och inte minst om produkttillverkning av den moderna industrihampan. Vid sidan av den textilvetenskapliga forskningen har hon producerat utställningar och tillverkat både livsmedel och textilier av hampa.

Julmust. Vi dricker 50 miljoner liter i december varje år av den älskade drycken. Nu får vi äntligen veta varför. Anna Carlstedt berättar julmustens historia och tittar framåt tillsammans med Pierre Andersson, Richard Tellström, Bodil Bergman Hughes (foto), Andreas Bustad (ill.) och julmustälskare landet över. Edward Blom inleder boken.

Vinnare i Årets Svenska Måltidslitteratur 2016,  kategorin "Dryckeslitteratur, ej alkoholhaltiga drycker".

Immanuel Kant var väl insatt i sin tids naturvetenskap, vilket främst kom till uttryck i hans Himlens allmänna naturhistoria och teori (1755, på svenska 2013). Han skrev även en hel del annat i naturvetenskapliga ämnen, av vilka några uppsatser som handlar om fysiska förhållanden hos jorden och månen nu föreligger i svensk översättning med kommentarer om hur de stått sig inför dagens vetande. Den första tar upp tidvattnets inverkan på jordens rotation – där drog Kant 1754 en banbrytande slutsats, som emellertid inte beaktades i närmare hundra år. De andra rör jordbävningar och deras orsaker – år 1755 skakades stora delar av Europa av en våldsam jordbävning som bland annat ödelade Lissabon – samt hur vindar uppkommer, vulkaner på månen och månens tänkbara inverkan på jordens väder.

Glasbruksregionen – med den populära benämningen glasriket – är belägen i östra Kronobergs och sydvästra Kalmar län. Den etablerades under andra hälften av 1800-talet och nådde sin blomstring under 1900-talets första hälft. Som mest fanns bortåt fyrtio bruk i Småland.

Under 1900-talet utvecklades branschens konstindustriella inriktning med Orrefors som pionjärbruk. Svensk glaskonst blev känd nationellt och även internationellt, varvid inte bara Orrefors utan också andra bruk såsom Kosta och Strömbergshyttan utmärkte sig. Under 1960-talet började en nedgångsperiod. Den berodde bland annat på en ökande konkurrens från importerat maskingjort glas och från andra material. Påfrestningarna blev snart övermäktiga och glasbruksnedläggningar i stor skala tvingades fram. Idag finns endast några få, tämligen små tillverkande bruk kvar.

Den här boken behandlar den småländska hushålls- och prydnadsglastillverkningens historia, främst den ekonomiska, från mitten av 1800-talet fram till idag.

Olle Krantz är professor emeritus i ekonomisk historia vid Umeå universitet.

Inte bara BOCKSTENSMANNEN, KULKNAPPEN och DET KRYDDADE BRÄNNVINET gjorde Albert Sandklef till en av 1900-talets mest omtalade museimän. Han var också en djärv och normbrytande utställningsproducent.

Från 1921 och framåt förvandlade han Varbergs lilla stadsmuseum till ett länstäckande museum som väckte uppmärksamhet i hela landet för sina nydanande utställningar om böndernas arbetsliv i Halland.

Han förändrade synen på vilka föremål som var värda att visas på ett museum, och hur de skulle placeras i förhållande till varandra. Han vågade ställa ut en toppmodern separator bredvid en gisten smörkärna i trä och jämföra en årder från stenåldern med en traktordragen plog från 1944. Tillsammmans med konstnären Arvid Carlson skapade han en utställningsestetik i funktionalistisk anda, som inte hade sin like på något annat museum.

OSKÖNA TING handlar om denna revolution i museivärlden. Utställningarna presenteras i text och med många tidigare ej publicerade bilder. De sätts in i ett både utställningshistoriskt och personligt sammanhang: Vilka traditioner bröt Sandklef med när han inledde sin verksamhet på 1920-talet? Hur förhöll han sig till utställningsestetiken som kom att prägla 1940-talets museer? Vad betydde hans bakgrund som autodidakt och outsider i museivärlden för hans banbrytande gärning?

Museichefen på Varbergs fästning var en kontroversiell och slagfärdig person. Det gör boken till en festlig berättelse från museivärlden under första delen av förra seklet.

Eva Persson har varit utställningsproducent på Riksutställningar samt utställningsproducent och konstnärlig ledare vid Arbetets museum i Norrköping. Hon ledde uppbyggnaden av en utbildning i utställningsgestaltning vid Linköpings universitet från 1997. 2005 startade hon webbtidskriften UtställningsEstetiskt forum (www.ueforum.se) och var chefredaktör till 2012. Hon blev hedersdoktor vid Linköpings universitet 2011.

Eva Persson har tidigare skrivit boken Utställningsform. I kroppen på en utställare [1993] samt en stor mängd artiklar om utställningsmediet, mestadels ur ett debatterande kritiskt perspektiv. Nu är det den svenska utställningshistorien med inriktning på museiutställningens utveckling som intresserar henne mest.

Sedan 1980-talet har Peter Cornell skrivit kritik för Expressens kultursida. I Öppningar har han samlat ett urval artiklar om konst, litteratur, film, kulturhistoria och politik.

Kvällstidningens form och karaktär ställer vissa krav: det omedelbara tilltalet, den svåra föreningen av lätthet och komplexitet och inte minst den korta formen. Att inte tråka ut läsaren.

Författaren förkroppsligar gärna ett teoretiskt sammanhang i en konkret händelse eller biografisk situation. I en kvällstidning utmanas hierarkierna mellan högt och lågt; en notis om något till synes perifert, så kallat strunt, kan ibland öppna mer oväntade insikter än den långa artikeln. Öppningar speglar både en tid och kritikens villkor i en kvällstidning – och naturligtvis kritikerns egen profil.

Peter Cornell är även författare till Den hemliga källan, Paradisets vägar, Saker, Vid himmelrikets portar – Ernst Josephsons andeprotokoll, Gemensamma rum och Mannen på gatan. Han var tidigare professor i konstens teori och idéhistoria på Konstfack och Kungl. Konsthögskolan.

I denna bok berättas för första gången historien om den svenska auktionshandelns historia och utveckling.

Under 1700- och 1800-talet omvandlades Sverige i grunden. Välståndet ökade i samhället och både rika och fattiga fick det bättre ställt. Efterfrågan på såväl basvaror som lyxprodukter steg kontinuerligt och tillgodosågs bland annat genom en växande import, reformerat jordbruk och vidgad industriproduktion.

En viktig, men vanligen helt förbisedd, del av handelsutbytet ägde rum på en andrahandsmarknad, på auktioner. Adelsmän, borgare, präster, bönder, drängar och pigor handlade regelbundet på auktioner, och för många var det länge det enda alternativet.

Författarna är forskare i ekonomisk historia vid Uppsala universitet.

Varför känner många motstånd mot att slänga kläder och textilier i soptunnan eller i sopstationens avdelning för brännbart? Frågan bildar utgångspunkt för den etnologiska studien Textilt återbruk – om materiellt och kulturellt slitage.

I boken får vi följa människors relationer till kläder och hemtextilier - hur dessa konsumeras, hanteras och sorteras för att sedan återbrukas på olika sätt. Idag sorterar många ut textilier för att de har tröttnat på dem, inte för att textilierna är utslitna. För inte så länge sedan sågs slitna kläder och hemtextilier som material som kunde återanvändas.

Anneli Palmsköld är filosofie doktor i etnologi och verksam som lektor i kulturvård med inriktning mot slöjd och kulturhantverk vid Institutionen för kulturvård vid Göteborgs universitet.

Hur mådde egentligen Venus von Willendorf ? Vad var det för död som lurade i profeten Elisas gryta? Varför vägrade Pytagoras äta bönor? Kan hundar och insekter vara ett värdefullt tillskott till kosthållet? Vilken sorts mat erbjuds man i en traditionell gödningskur, och varför är samma mat nu påbjuden som hälsosam?

Kulinaria skildrar på ett lärt och underhållande sätt myter och sedvänjor kring mat och dryck – från människans förhistoria fram till vår tids mer eller mindre belagda kostråd. Under resans gång kommer läsaren att få såväl insikter och aha-upplevelser och bringas att rynka på näsan och skaka på huvudet. Ifrågasättandet av auktoriteter löper som en röd tråd genom texten, om det så rör klassiska konstnärer, Lonely Planets reseskildringar eller Livsmedelsverkets dietister.

Signaturen Piltson blev ett välbekant och uppskattat, men också kontroversiellt, namn bland kostintressenter när han 2006–2007 drev bloggen ”Piltsons kommentarer”.

En stilla dag på landet, kanske byter vi några takpannor eller sitter i syrénbersån. Vi erfar vila och tystnad och tänker att såhär måste det ha varit förr. Att allting blivit mer högljutt med åren är en vanlig föreställning.

Paradoxalt nog synes vårt behov av tystnad öka ju mer det tillfredsställs. När tågvagnarna inte längre dunkar fram på syllarna kräver vi vagnar fria från mobiltelefoner och barn, när trångboddheten minskar och lägenheterna blir allt mer avskärmade från omgivningens ljud så ökar klagomålen på att våra medmänniskor låter.

Tystnader är en vindlande och medryckande betraktelse över vår uppfattning av ljud och o-ljud.

Peter Bryngelsson är kompositör och musiker, känd från grupper som Ragnarök, Kung Tung och Urban Turban.

En gång i tiden fanns det bara visor. Några av dem berättade, andra beskrev eller skämtade om vad mer eller mindre märkvärdiga människor eller väsen som älvor och bergakungar hade för sig. Några visor var dagsaktuella, andra hade hängt med ganska länge. På 1600-talet började den tidens kulturarvsbevarare att samla in och dokumentera de allra äldsta visorna ur den muntliga traditionen. De kallade dem rätt och slätt gamble wijsor. I den här antologin kan du läsa om hur det som en gång var gamla visor så småningom blev ballader och efterhand till och med medeltida ballader. Du får veta en hel del om den gamla balladen Tiggargubbens brud, som har bidragit till att bevara patriarkala värderingar långt in i modern tid. En tredje artikel beskriver och förklarar varför ballader blev en uppskattad repertoar i de sångböcker som användes i svenska skolor från mitten av 1800-talet och framöver. Boken innehåller också en artikel som ger en spännande inblick i en genre som kan betraktas som vår tids motsvarighet till de medeltida balladerna, nämligen rappen. I rap berättar, musicerar och rör sig deltagarna i ett samspel som på många sätt liknar utförandet av äldre tiders episka sångkonst.

"Titta nu in i gluggen ska Ni få se! Hu-u-u-u, så rysligt hemskt! Men Ni kan ändå inte låta bli att titta. Ni stå här öga mot öga med en verklighet, som trots sin gräslighet dock måste fängsla intresset genom sin realism."

I det sena 1800-talets Sverige gjorde vaxmuseer, resande nöjesetablissemang och andra visuella attraktioner sitt bästa för att hålla vad de lovade: Att visa allt! Men vissa syner, menade kritikerna, var inte lämpliga att ta del av. De riskerade att förvirra och förleda. Även andra röster gjorde sig hörda. Verkligheten var något som alla behövde se, hur karg och fasansfull den än var.

I Skåda all världens uselhet diskuteras hur representationer av sociala problem i det sena 1800-talets populärkultur underbyggdes av en visuell pedagogik, genom vilken en specifik observatör formades. Denna observatör var en ansvarstagande medborgare, delaktig i att föra civilisationens utveckling framåt.

Anna-Maria Hällgren är konsthistoriker och verksam vid Stockholms universitet.

Vad drev drottning Kristina att abdikera och lämna Sverige?  I Fenixelden undersöker Susanna Åkerman det faktum att hon var alkemist. Kristina hade ett magnifikt alkemiskt bibliotek och ett eget laboratorium på vinden till sitt italienska palats. Här anställde hon en arbetande alkemist att assistera henne i sökandet efter universal­medicinen och de vises sten, det underbara rödglänsande pulver som kunde transmutera oädla metaller till glittrande guld. Hennes intresse för alkemins andliga tradition sprang ur hennes hermetiskt-platonska tankevärld som ledde henne att möta en rad filosofer, alkemister och äventyrare. Kristinas bibliotek och lärda samtal står i fokus i denna bok som försöker kasta nytt ljus över drottningens andliga sökande före och efter hennes övergång till katolicismen. Hermetismens färgstarka känslo­stämningar gav också näring till hennes ambition att sammansmälta manliga och kvinnliga kvaliteter, i sitt eget väsen och i det alkemiska verk som hon skulle ägna hela sitt vuxna liv. På vägen belyses också hennes yttre politik, alltifrån planen att bli viceregent i Neapel till hennes etablering som kulturmecenat i den eviga staden Rom.

Susanna Åkerman, f. 1959, är filosof och idéhistoriker. Har tidigare givit ut Queen Christina of Sweden and Her Circle. Sedan 2001 bibliotekarie vid Swedenborgsbiblioteket vid Skanstull, Stockholm.

År 1755 gav Immanuel Kant ut en sammanfattning av tidens astronomiska vetande, tillsammans med en hel del nya idéer. Han tänkte sig bland annat att en del av de suddiga ljusfläckar som man kan se på himlen kunde vara väldiga stjärnsystem liknande vår egen Vintergata – en tanke som bekräftades först på 1920-talet. Kant utvecklade också en hypotes om hur planeterna i solsystemet kommit till, som faktiskt i många stycken liknar vad dagens astronomer tror.

Hans skrift blev ett centralt verk i astronomins historia. Ändå har den tidigare aldrig översatts till svenska. Astronomen Gunnar Welin tyckte att det borde åtgärdas. Han har också skrivit en inledning och kommentarer där Kants idéer sätts i relation till vad vi nu vet – eller tror oss veta – om hur det fungerar ute i världsalltet.

Böndernas kläder under 1800-talet förknippas traditionellt sett med folkdräkter, nationalromantik och hembygdsrörelse. I Klädekonomi och klädkultur är det emellertid inte helgdagens dräktkultur utan vardagens klädekonomi som står i fokus. Böndernas klädinnehav vävs därmed samman med hushållens försörjningsmöjligheter och utbudet av textila köpvaror. Här skildras hur välstånd uttrycktes med manufakturtillverkade tyger under 1800-talets första hälft och hur betydelsen av mode blev allt viktigare över tid. När fabriksvävda bomulls- och halvylletyger ersatte slitstarkt vadmal, linne och skinn förkortades plaggens livslängd och påskyndade modets växlingar.  Förändrade klädbehov och nya ideal där mannen fick en tydligare roll som familjeförsörjare och hustruns arbete i högre grad koncentrerades till omsorg om hem och familj, innebar att bonden och bondhustruns garderober gick skilda vägar.

Marie Ulväng synliggör hur förutsättningarna för att skaffa och upprätthålla en bondegarderob skiftade över tid och utifrån individens kön, ålder, sociala position och ekonomiska förmåga. Till skillnad från tidigare studier analyseras den enskilda individens klädinnehav utifrån både hushållets socioekonomiska ställning och konsumtionssamhällets framväxt. Klädekonomi och klädkultur bidrar därför med ny kunskap om hur böndernas klädinnehav och konsumtion av kläder både uttryckte och utgjorde en central del av 1800-talets samhällsomvandling.

Det är 1890-tal och den unga Edith Nesbit vill bli berömd, för sin poesi och sina romaner. Det blir hon inte. Bara för sina barnböcker, en tid. Hon har gift sig med Hubert Bland. Makarnas excentriska bjudningar på Well Hall blir berömda – sång, musik och lekar, Devil in the Dark när natten faller på. G. B. Shaw är med, och H. G. Wells är med – alla är fast beslutna att rädda världen. Som ju behöver räddas.

Edith ville alltid rymma, men då hade hon förlorat allt: sången och lekarna,  människors aktning, och Hubert. Liera sig med suffragetterna? Hubert skulle inte ha gillat det.

Vad är egentligen kärlek? Vad kan vi lära av historien? Att vad varje kvinna egentligen behöver är en hemmafru?

Gunila Ambjörnsson - erkänd författare, dramatiker och regissör sedan 60-talet - skildrar tiden och karaktärerna med skönlitterär språklig lätthet och dokumentär uppfordrande tyngd.

Filmen har potential att på ett radikalt sätt förändra människans förståelse av världen – att presentera nya synsätt och berika tänkandet. En sådan tilltro till mediet var stark hos modernistiskt orienterade filmskapare och teoretiker i början av 1900-talet. Det vilar i dag en nostalgisk patina över dessa storslagna visioner. Samtidigt har nya filmteoretiska perspektiv ställt modernismens grundtankar i ny belysning och åter gjort dem aktuella.

I gränslandet tar fasta på hur filmen förvaltar idealet om att öppna för det nyskapande och det utmanande. Antologin vidgar perspektiven på förhållandet mellan film och modernism genom att sätta fokus på verk som överskrider konventionella gränser och stör invanda synsätt på tillvaron: Roy Anderssons egensinniga reklamfilmer, modernistisk kannibalfilm från Europa och Brasilien, Dario Argentos skräckestetik, poeten Rut Hillarps filmexperiment och mycket mer.

De medverkande i I gränslandet är forskare inom filmvetenskap, teologi, interkultur och idéhistoria. Bidragen erbjuder en mångfald av infallsvinklar, som ifrågasätter etablerade kanonbildningar och belyser oväntade skärningspunkter mellan film och modernism.

För alla som är intresserade av hur och av vem möbler tillverkades i gamla tider presenteras här en bred genomgång av möbeltillverkningens utveckling – från 1800-talets jordbruksanknutna protoindustri till en traditionell industris genombrott på 1950-talet. Samtidigt som en effektiviserad och rationaliserad industri växer fram lever ett livskraftigt och framgångsrikt möbelhantverk vidare i småindustrin. Flera orter på småländska höglandet och dess randområden kom att domineras av möbeltillverkningen.

Framställningen utgår från ett branschperspektiv, men redovisar också enskilda bolags framväxt. Bakgrunden diskuteras utifrån naturförutsättningar, energiresurser, arbetskraftstillgång och marknadsförhållanden. Den tekniska utvecklingen med elektricitetens utbredning och nya effektivare maskiner studeras. Tillgången på skickliga snickare, arkitekter och entreprenörer betonas. Den livliga företagsbildningen förklaras av de låga kapitalkostnaderna och strävan hos tidigare anställda att bli sin ”egen lyckas snickare”. Företagskoncentrationen diskuteras utifrån teorier kring klusterbildning.

Boken innehåller systematiskt insamlad, bearbetad och analyserad information som gör den till ett viktigt bidrag för framtida forskning. Undersökningen är också lättsamt och pedagogiskt skriven. Boken innehåller en rad exempel på möbeldesignens utveckling och illustrationsmaterialet är rikt med såväl gamla som nytagna foton.

Sverker Jonsson är professor emeritus i ekonomisk historia vid Handelshögskolan, Göteborgs universitet.

Teknikens kunskapshistoria är för många en historia om svenska uppfinnare, tillämpad naturvetenskap och ingenjörsutbildning. I den här antologin riktas istället blicken mot de bredare lagren av samhället, mot folkskola, grundskola och yrkesskolor och det tekniska kunskapsinnehåll som behandlats där. Hur har man sett på den tekniska kunskapens roll i dessa utbildningsformer och hur har den förändrats?

I boken presenteras forskning om det tekniska kunskapsinnehållet i svensk skola mellan 1842 och 2010 – både i form av spridda inslag av teknikinnehåll och som ett ämne med namnet Teknik. Några återkommande mönster i denna utveckling identifieras, vilka alla på ett eller annat sätt kan sägas ha varit styrande för hur aktörer har besvarat grundläggande frågor om teknikinnehållet i skolan under undersökningsperioden. Frågorna har rört motiven för teknisk kunskap och vilken typ av teknik som är viktigast, men också dess gränser, utseende och upptagningsområde.

Denna bok handlar om skådespelaren Per Oscarsson, särskilt om hans filosofi och syn på livet och tillvaron.

Boken grundar sig på en flerårig brevväxling mellan Per Oscarsson och Martin Krauklis, och tar upp allt från livsfrågor och existentiella funderingar till enkla vardagshändelser. Här ryms både humor och poesi och ibland utmynnar samtalen i nervpirrande ställningskrig kring frågorna. Läsaren får inblick i hur relationen mellan vännerna utvecklas, något som beskrivningar av möten, telefonsamtal och omständigheter mellan breven kastar ett extra ljus över.

Manuset till Per Oscarssons memoarer, som var så viktiga för honom och som han hade arbetat i 26 år med, blev lågornas rov vid den brand som tog hans och hans hustrus liv natten till den 31 december 2010. Denna bok handlar inte om hans självbiografi, och det är inte heller hans skådespelarkarriär som är i fokus här, utan vi möter honom försänkt i tankar ute på ängarna, i meditation under skogsvandringarna och reflekterande vid skrivbordet under uppehåll mellan skådespelarinsatserna.

De existentiella frågeställningarna om universum, om vi har en fri vilja, om människans villkor och så vidare, är av det universella slag som har ställts av människor i alla tider och kulturer.

En kulen höstdag klockan 10 på kvällen den 4 oktober 1840 anlände Esaias Tegnér till en Irrenanstalt i Schleswig. Svenska läkare hade förklarat honom sinnessjuk och den hårt prövade familjen hade beslutat att han skulle behandlas på asylen vars chef var den ansedde och progressive tyske läkaren Peter Willers Jessen. Tegnér själv var helt ovetande och trodde att han var ute på en nöjesresa. Sjukhuset uppfattade han som ett värdshus. Tumultet som uppstod när sanningen avslöjades är inte svårt att föreställa sig.  Hur hade en sådan här situation kunnat uppkomma? Hur kunde den som kallades ljusets och solens sångare, var biskop i Växjö och ledamot av riksdagen spärras in på ett sinnessjukhus i Schleswig, uppenbarligen ditlurad mot sin vilja?

Detta är några av de frågor som Christina Svensson försöker besvara i Diktaren på dårhuset. I boken beskrivs Esaias Tegnérs sjukdomshistoria och hans sjukdomsdiktning ur ett idéhistoriskt och ett litteraturvetenskapligt perspektiv. Tegnérs sjukdom doku­menteras ur flera olika synvinklar: Tegnérs självbild i brev och dikt, vännernas, läkarnas och familjens uppfattning. Tre centrala kapitel behandlar var sin dikt, Mjeltsjukan, Den Döde och Porträtet. Gemensamt för dikterna är att de tillkom under en kris i Tegnérs liv. De två första kriserna kan ses som steg på vägen till asylen där den sista dikten skrevs.

Christina Svensson är docent i Litteraturvetenskap vid Göteborgs universitet.

Vad är musik? Vad är ett musikverk? En låt? Uppfattningarna har skiftat genom århundradena (och årtusendena). Sedan början av 1900-talet hävdar svensk lag att musik främst består av ”verk”: ”andlig[a] innehåll som bragts i … individuell form”. Eller som lagen stadgar sedan 1960-talet: musikverk är originella stycken som en upphovsman har ”skapat”. Om ”verk” vid denna tid i huvudsak stod att finna inom konstmusiken, så har föreställningen vid övergången till 2000-talet utsträckts till att också omfatta folkmusik och populärmusik – ja till och med mindre delar av en låt kan numera definieras som ”verk” i lagens mening. Lagen bestämmer vad musik är. Men har det alltid varit så? Sen när började lagstiftningen lägga sig i vad musik är? Är inte musikens ”natur” uteslutande en fråga för musiker, kompositörer och låtskrivare?

I denna bok gör musikforskaren Ulrik Volgsten en idéhistorisk genomgång av den västerländska musiksynen, en musikestetisk exposé som visar hur lagar och musiksyn – på gott och ont – påverkar varandra. Ämnet är viktigt inte minst för den som omfamnar föreställningen att musik är kultur i någon samhällelig eller kollektiv bemärkelse; musik är på god väg att definieras som privat egendom och som sådan är den inte ovillkorligen till för var och en. Men som författaren hävdar i bokens slutord, ”om historien har något att lära oss är det att den aldrig är given på förhand, aldrig förutbestämd: framtiden kan alltid ta en annan väg”.

Ulrik Volgsten är docent i musikvetenskap vid Örebro universitet. Sedan doktorsavhandlingen 1999 (Music, Mind and the Serious Zappa: The Passions of a Virtual Listener) har hans forskning handlat om musikalisk kommunikation i olika medier. Förutom ett idéhistoriskt intresse med fokus på musikestetik, har detta också inneburit forskning med inriktning på kognitionsteoretiska och musikpsykologiska frågeställningar. Den konkreta samhälleliga relevansen av dessa inriktningar visar sig i den antologi för vilken han var redaktör (tillsammans med dr Steven Brown), Music and Manipulation: on the Social Uses and Social Control of Music (Berghahn Books, 2006).

Antologin behandlar en viktig del av mellansvenskt kulturliv från 1800-talets början till vår egen tid. Några exempel ur det rika innehållet:

Vissa av de verksamma personerna var under sin tid kända, men är nu bortglömda. Andra åter har alltid varit ganska okända men på sikt betytt åtskilligt.

Särskilt kvinnorna har varit och är viktiga inspiratörer och kulturbärare. Ofta har man glömt bort dem. I Flerstämmigt är de i majoritet.

Läsaren möter småskolans »fröknar« och de burgna stadsbornas »jungfrur«, hemslöjdens kvinnor och aktiva prästfruar. Men också i tid och rum så olika författare som Thekla Knös och Elsie Johansson.

Märta Tamm-Götlind for runt Uppland och föreläste om folkliv, medan konstpedagogen Marita Lindgren-Fridell utnyttjade både radio och TV men främst tidningar och utställningar i sin bildningsverksamhet.

Men också männens insatser fick betydelse.

Gösta Knutsson förde på trettiotalet in folkbildningen genom radions »allmänbildningstävlingar«. Eric Sahlström utvecklade nyckelharpan och satte in den i nya sammanhang. Sven Kjersén gjorde stora insatser för folkhögskolan, Karl Söderberg för skolan och kulturen.

Bokens tio författare har lång erfarenhet inom skilda områden av folkbildning.

I sin bok om Dalarnas trädgårdar väljer landskapsarkitekt Inger Berglund ut åtta anläggningar från tre olika sekel. Genom att sätta in trädgårdarna i ett historiskt sammanhang kopplat till landskapets naturliga förutsättningar och ägarnas intentioner förstår vi hur trädgårdarna funnit sin form. Boken blir en spännande resa i tiden och genom landskapet. Du kan själv göra resan med hjälp av de förslag till turer som finns i boken. Trädgårdarna ger dig inspiration och förståelse för vad som är möjligt att odla.

Inger Berglund är landskapsarkitekt med egen verksamhet, dotGreen Landskap och Miljö AB, och knuten till Dalarnas forskningsråd.

Att skriva sin levnadsberättelse är en betydelsefull handling. Samtidigt är skrivandet också starkt kringgärdat. Vi skriver och berättar om våra erfarenheter utifrån normer om hur ett liv ska levas.

Biografiska betydelser visar hur normerna kring och utrymmet för levnadsberättelser har varierat i tid och rum. Boken presenterar hermeneutiska synsätt och olika kulturanalytiska angreppssätt. Tio forskare från olika discipliner visar hur de, från sina perspektiv, tolkar levnadsberättelser. Utifrån bl.a. köns- och klassperspektiv analyseras texter som berör levnadsbana, äktenskap och familjeliv, men även berättelser som handlar om erfarenhet av krig, fångenskap och förföljelse.

Röster, tystnad, ekon spänner över flera fält – historia, litteratur, konst och teater – med speciellt fokus på Belgien och Frankrike kring sekelskiftet 1900. Särskilt uppmärksammas tidens upproriska hållning till förtryck i alla former: i familjen, politiken, rättssystemet, kulturlivet och utbildningssystemet. Kollektivet tog på allvar klivet in i den litterära och konstnärliga traditionen. De kollektivistiska tendenser som i konst och litteratur tydligast kom till uttryck i Belgien strax före sekelskiftet fann en tacksam grogrund både i Frankrike och i de nordiska länderna, framför allt Sverige, under en rad decennier.

Eva-Karin Josefson undersöker här det estetiska, kulturella och politiska utbytet mellan de olika länderna. Var sekelskiftets Frankrike så fritt och radikalt som så ofta hävdats? Var den konstnärliga friheten större i Frankrike än i andra länder? Hur bemöttes de kvinnliga nordiska konstnärerna under sin vistelse i Frankrike och i sina hemländer vid sin återkomst? Vilken roll spelade socialistledarna, belgaren Emile Vandervelde och fransmannen Jean Jaurès, för den politiska, litterära och konstnärliga utvecklingen i sina länder?

Boken vänder sig till personer som efterlyser ett historiskt perspektiv på dagsaktuella frågor i Frankrike, samt till lärare och studenter som söker uppslag till fördjupningar i analyser av mindre kända målningar och litterära verk.

Viktiga namn i sammanhanget är André Antoine, Marya Chéliga, Kerstin Ekman, Eyvind Johnson, Ellen Key, Aurélien Lugné-Poe, Lucien Maury, Dick May, Georges Renard, Gabrielle Réval, Jules Romains, Romain Rolland och Théophile-Alexandre Steinlen.

Könet och sexualiteten har en historia. Idéer och föreställningar om vad som är kvinnligt och manligt, liksom om det könsliga umgänget, har formulerats och omformulerats genom tiderna. Definitionerna av kvinna, man och sexualitet har genomgått förändring. Var sitter könet? Är kvinnor och män lika eller olika? Är sexualitet något vi främst gör, eller är det kopplat till identitet och därmed något vi är?

Dessa frågor har fått olika svar i olika perioder. Svaren har sökts i religionen, i vetenskapen eller hos samhällsföreträdarna, och utgjort en grund för regleringen av kvinnans och mannens ställning, könens inbördes förhållande liksom av olika sexuella handlingar. Det har funnits föreskrivna ordningar men även kritik, angrepp och revideringar av dessa. Många kvinnor och även en hel del män har kritiserat rådande förhållanden, fört fram teorier om förtryckets mekanismer liksom visioner om ett framtida jämställt samhälle. Medeltidens lärda kvinnor, överklasskvinnorna i salongskulturen, socialistiska utopister, moderna kvinnorörelser och queerteoretiker – feminismen är rik på perspektiv, och det finns skäl att snarare tala om feminismer.

Från Sapfo till Cyborg behandlar idéer om kön och sexualitet, från antiken till nutiden. Volymen inleds med Sapfo, lyrikern från Lesbos som diktade om kärlek mellan kvinnor, och avslutas med cyborgen; människan/maskinen och visionen om vad en kvinna och en man skulle kunna vara.

Gunnar Eriksson, professor i idé- och lärdomshistoria i Uppsala, tecknar här en bild av västerlandets intellektuella utveckling under 150 år. Han visar hur filosofi, naturvetenskap, human- och socialvetenskaper och allmänt tankeliv samverkat till att forma den intellektuella kulturen under en lång och händelserik period.

En översikt av detta slag har tidigare saknats på svenska. Författaren bjuder en värdefull och stimulerande läsning åt alla som är intresserade av tankelivets historia.

Gunnar Eriksson har tidigare utgivit bl a Elias Fries och den romantiska biologin, 1962, Romantikens världsbild, 1969, och Världarnas samklang, 1982.

Kanons vara eller icke vara har debatterats från olika perspektiv under de senaste åren. I boken Kanon ifrågasatt diskuteras kanon som företeelse: Är den alls nödvändig eller gör den trots allt mer nytta än skada? Boken behandlar också tänkare och traditioner som tidigare inte beretts plats i kanon, liksom för oss välkända tänkares väg in i kanon.

Förhållandet mellan kanon och universitetsutbildning är både en praktisk och en utbildningspolitisk fråga. Men i grunden är det också fråga om demokrati: Vad är värt att läsa? Vilka texter har egentligen allmänintresse? Och hur bestäms det? Hur dessa frågor besvaras påverkar vad som inte betraktas som varande av allmänt intresse. I boken diskuteras teoretiska perspektiv företrädda av Gayatri Spivak och Allan och Harold Bloom, filosofihistoriska kanoniseringspraktiker kring Descartes, det mödosamma arbetet att skriva in kvinnliga tänkare i den filosofihistoriska kanon. Dessutom belyses kanoniseringens verktyg för att hålla utomeuropeiska tänkare utanför kanon. Även vita europeiska män utesluts när deras ärenden inte passar kanons hegemoniska intressen.

Kanon ifrågasatt innehåller tio essäer skrivna av idéhistoriker och filosofihistoriker, flertalet verksamma vid Göteborgs universitet.

Redaktörer för Kanon ifrågasatt. Kanoniseringsprocesser och makten över vetandet är idéhistorikerna Katarina Leppänen och Mikela Lundahl. De har arbetat inom projektet ”Kanon ifrågasatt. Genus i undervisning och lärande inom idé- och vetenskapshistoria” som har handlat om att utveckla nya metoder och nytt material för att förbättra och fördjupa integrationen av genusperspektivet i grundutbildningen framför allt i ämnet idé- och lärdomshistoria. Båda disputerade 2005 på avhandlingar inom projektet ”Kön, ras, sexualitet – konstruktion eller essens. Ett bidrag till essentialismens historia” som bland annat handlade om att undersöka hur beteckningen essentialistisk använts som ett verksamt redskap för att utesluta texter och tänkare ur den västerländska logocentriska kanonen.

Under första hälften av 1800-talet öppnades stora konstmuseer i snart sagt alla europeiska huvudstäder, från Rom till London, från S:t Petersburg till Paris. I Sverige togs frågan om ett nationalmuseum upp i riksdagen flera gånger från 1810-talet men det dröjde ända till 1845 innan ett positivt beslut togs. Under dessa drygt trettio år drevs debatten av en grupp engagerade personer som enträget arbetade med frågan.

Denna debatt, som utgör början på en svensk kulturpolitik, presenteras här för första gången. Vilka argument gavs för behovet av ett statligt konstmuseum, vad ansågs konsten ha för nytta för samhället, hur gick opinionsbildningsarbetet till och vilka personer var inblandade, är frågor som besvaras.

Per Widén är idé- och lärdomshistoriker och verksam vid Göteborgs universitet. Från kungligt galleri till nationellt museum är hans doktorsavhandling.

Boken är rikt illustrerad och vackert formgiven av Fredrik Söder.

Socialistiska, svårmodiga, suputer? Eller sparsmakade esteter som förverkligat ett modern designat folkhem? Vi har föreställningar även om länder vi aldrig besökt. Fördomar om folkslag vi aldrig träffat. Få amerikaner har besökt Sverige, men många har en åsikt om landet och dess befolkning. Den kan handla om syndiga blondiner, säkra bilar eller själfulla Bergmanfigurer. Medelvägens estetik undersöker bilden av Sverige och svenskar i USA och hur den formats av film, fotografi, bildkonst, design, reklam och arkitektur under mer än 300 år. Det är en studie i två delar som tar oss från de första timmerstugorna, byggda av svenska bosättare i Delaware på 1600-talet, till nutidens ”svenska” varumärken som Volvo och Absolut.

I den första delen hör Anders Zorn, Gunnar Asplund och fenomenet Swedish Modern – bildkonst, arkitektur och design – till det som ingående studeras i bland annat ljuset av föreställningar om den nordiska rasen, det svenska hantverkskunnandet och den svenska medelvägen mellan kommunism och kapitalism.

Den andra delen inleds med den mest kände av alla nordbor: vikingen. Andra kapitel undersöker bland annat de ”svenska” bilmärkena Volvo och Saab, svensk film och ”svenskar” på film. ”Svenska” småstäder i Mellanvästern och ”svenska” miljöer på IKEA-varuhus blir också föremål för granskning.

Jeff Werner är forskningsledare vid Göteborgs konstmuseum och lektor i konstvetenskap vid Högskolan på Gotland. Detta arbete genomfördes till stora delar under hans tid som gästforskare vid University of Kansas 2001–2003 och gästlärare vid University of Minnesota 2005–2006.

Vid en rasolycka i Falu koppargruva 1670 omkom och försvann gruvdrängen Fet-Mats Israelsson. Hans kropp upptäcktes välbevarad, till synes förstenad, med fortfarande ungdomligt utseende, mer än fyra årtionden senare 1719. Han igenkändes då av sin trolovade Margreta – nu en gammal gumma. På grund av den märkligt bibehållna kroppen och det hisnande ögonblick då den åldrade kvinnan återsåg sin ungdoms kärlek, blev Fet-Mats och hans historia snabbt känd, även internationellt.

Fet-Mats begravdes inte genast utan visades i ett glasskåp vid gruvan under lång tid. Vetenskapsmän och andra nyfikna från hela Europa besökte och beskrev honom. Fet-Mats diskuterades ivrigt under 1700-talet – var han ett mineral eller ett lik? Det kom att dröja innan Fet-Mats kom i vigd jord. Han begravdes vid fyra tillfällen, senast en bit in på 1900-talet.

Under 1800-talet blev Fet-Mats-historien i Europa en inspirationskälla till dikt och konst, dramatik och opera. Även under 1900-talet, och ända fram till idag, har berättelsen om Fet-Mats och hans fästmö gestaltats av författare och konstskapare.

I denna bok berättas om den verklige Fet-Mats samt beskrivs de konstnärliga och poetiska bearbetningarna av hans historia från tidigt 1800-tal och fram till idag, från romantiken till postmodernismen.

Bo G Jansson är docent i litteraturvetenskap, verksam vid Högskolan Dalarna och bosatt i Boda by i Svärdsjö, samma by som såg Fet-Mats födas.

Norden är ett experimentområde i Europa när det gäller jämställdhet mellan könen. En lång rad indikatorer visar att Norden ligger relativt långt framme, både i ett europeiskt och globalt sammanhang. Kvinnor står starkare, politiskt och ekonomiskt, och jämställdhet är ett mer centralt värde inom många samhällsområden.

Under de senaste åren har den ”nordiska modellen” fått förnyad internationell uppmärksamhet också utifrån relativt höga födelsetal, och höga siffror för produktivitet och värdeskapande. Det ser ut som att man i Norden klarar att kombinera arbete och omsorg med ett välfärdssystem, som i större grad säkrar balans mellan arbetsliv och familjeliv. Att detta väcker uppmärksamhet söderut i Europa, där födelsesiffrorna kan tolkas som utslag av en modern version av Lysistrates strejk, är inte underligt.

Att Norden inte bara ”sliter” med att kombinera arbete och omsorg, men också presterar bra ekonomiskt, och inte i samma grad präglas av stagnationstendenser och hög arbetslöshet som på kontinenten, väcker också intresse. Det kan se ut som den ”svåra” jämställdheten, med tidspress, konflikt mellan arbete och familj osv. också kan ge positiva bidrag till värdeskapande och initiativtagande. Det är den nordiska modellens balans i kombinationen arbete och omsorg samt arbetsmarknad och välfärdssystem, som står i centrum för intresset, då den ser ut att fungera bättre än alternativen i övriga Europa.

Denna bok är ett samnordiskt projekt under redaktion av Øystein Gullvåg Holter. Övriga medförfattare är Claes Ekenstam, Ingólfur V. Gislason, Johanna Lammi-Taskula, Marie Nordberg, Steen Baagøe Nielsen, Bente Marianne Olsen och Helene Aarseth.

Så länge människan medvetet reflekterat över sitt liv, har även frågan om vad en människa egentligen är ställts och diskuterats. Denna bok syftar givetvis inte till att en gång för alla besvara denna ödesfråga, men väl att visa på några av de människosyner som kommer till uttryck i vår kultur. Vi finner idag ett stort antal människobilder sida vid sida som konkurrerar om uppmärksamheten, och som alla gör anspråk på att säga något sant och väsentligt om människan. I varje människosyn finns värderingar om exempelvis vad som rätt och fel, gott eller ont.

De flesta av oss bär på flera av dessa människobilder samtidigt, utan att riktigt ha klart för oss deras innebörder eller förhållande till varandra. Detsamma gäller i offentlig debatt, politiskt beslutsfattande och i media, vård, omsorg och undervisning samt i olika vetenskapliga sammanhang. Olika människosyner kan tillämpas eller uttryckas i skilda situationer. Vissa komponenter i en människosyn kan framhävas i en situation, och nedtonas i en annan.

Förhoppningsvis kan boken bidra till att öka medvetenheten om några av de människobilder som finns och påverkar oss, vilka antaganden de bygger på och vilka konsekvenser de kan få.

Bokens författare är alla knutna till den idé- och lärdomshistoriska institutionen vid Göteborgs universitet.

Innehåll:
Nils Eriksson: Den balanserade människan
Bo Lindberg: Den stoiska människan
Christine Quarfood: Den mekaniska människan
Mats Andrén: Robinson Crusoe och ekonomerna, eller Den ekonomiska människan
Sven-Eric Liedman: Den arbetande människan
Ingemar Nilsson: Den biologiska människobilden
Michael Azar: Den dionysiska (över)människan
Per Magnus Johansson: Den symbolskapande människan
Eva Gothlin: Den övergivna människan
Claes Ekenstam: Den kännande människan

När forskning handlar om människor och människors handlingar handlar den också om känslor. För det första kan forskarens egna känslor vara både ett hinder och ett verktyg för tolkning och förståelse. För det andra är de studerade individernas känslouttryck också utsagor om verkligheten, i lika hög grad som det de säger, men med andra vetenskapsteoretiska och metodologiska problem. Att bortse från dem skulle ge missvisande resultat, eftersom känslorna är en oskiljaktig del av den studerade verkligheten. Men kan vi egentligen förstå andra människors känslor? Kan vi ens förstå våra egna? Kan vi studera känslor utan att förstå dem?

I Känslornas koreografi resonerar tolv forskare vid Åbo Akademi kring olika aspekter av känslor i forskningssammanhang, med exempel ur egna erfarenheter. Genom att ta sin utgångspunkt i olika traditioner och genom att inte sky det personliga anslaget visar artiklarna i boken på olika möjliga vägar för en humanistisk förståelse av känslor, snarare än på en enda rätt väg. Liksom koreografin ger dansaren skapande ramar för en konstnärlig tolkning vill dessa texter fungera som inspirerande redskap för kulturforskare som tampas med frågor om känslor och förståelse.

Bokens övergripande tes är att det finns ett samband mellan den europeiska blicken och diskussionerna om det kommunala självstyrets värden. Det lokala självstyret blir en kontroversiell fråga när idéer formuleras som är hämtade från Europa och bär andra perspektiv än de som är förhärskande i Sverige. Då ifrågasätts och utmanas den svenska traditionen av statskontroll. Då tänks nya tankar, då ser man andra möjligheter. Statsperspektivet ställs mot ett kommunperspektiv.

Idag har det kommunala självstyret åter blivit ett omstritt begrepp. I vilken grad skall kommunerna själva avgöra vad de skall ägna sig åt och i vilken utsträckning skall de utföra vad staten ålägger dem? Vilka värden skall det kommunala självstyret hävda? För att förhålla sig till sådana frågor krävs kunskap om vilka det kommunala självstyrets värden är, hur de historiskt har vuxit fram och vilka traditioner de knyter an till. För första gången görs här en undersökning av det svenska kommunala självstyrets värden från dess början och fram till våra dagar. Boken ställer frågor om hur dessa värden diskuterats och förändrats men också hur förbindelserna till den europeiska idéutvecklingen har sett ut.

Mats Andrén är professor i idé- och lärdomshistoria vid Göteborgs universitet och är även verksam vid Centrum för forskning om offentlig sektor/CEFOS. Under senare år har han gett ut Att frambringa det uthärdliga. Studier till idén om centraleuropa (Gidlunds, 2001) och Mellan deltagande och uteslutning: det lokala medborgarskapets dilemma (Gidlunds, 2005).

Dagligen genomförs i Sverige en mängd konsertarrangemang. Bakom varje framträdande finns någon eller några som tagit initiativ till att boka musiker, ordna någonstans att spela och att locka dit en publik. Under ett och ett halvt år har etnologen Lars Kaijser följt en kammarmusikförening, ett kafé och en rockklubb för ungdomar. Han har fått ta del i deras arbete med möten, förberedelser, konserter och festivaler. I undersökningen har studerats hur arrangörerna planerar, genomför och värderar sin verksamhet. Samtidigt påvisas hur deras arbete är förankrat i kulturpolitiska direktiv och ambitioner. Förebilder för verksamheterna återfinns i ett internationellt utbud av musik, festivaler och konsertformer. En särskild uppmärksamhet ägnas därför åt hur genrebundna konventioner hanterats i arrangörernas arbete.

Vem skapade bilden av industrisamhället? Och vad blev resultatet? Den här boken handlar om framväxten av en akademisk disciplin: ekonomisk historia, och dess grundare. Framför allt handlar den om nationalekonomen Eli Heckscher, men också om om de aktörer som valde att engagera sig i Heckschers projekt att skapa en svensk ekonomisk historia: nationalekonomen Arthur Montgomery och historikern Bertil Boëthius.

Boken är skriven ur ett vetenskapssociologiskt perspektiv och söker svara på frågan om hur den vetenskapliga smaken, omdömet, uppstår? Hur bestäms vad en disciplin ska handla om och vad som är bra vetenskap? Svaret på frågan bygger på en analys av de aktörer som var engagerade i den nya disciplinen: deras normer och uppfattningar såväl som karriärstrategier och inbördes relationer. Inte minst viktiga är känslor: vänskap, fiendskap och konsekvenserna av känslomässiga ställningstaganden.

Ylva Hasselberg är ekonomhistoriker, verksam i Uppsala.

Silversmide är ett flertusenårigt hantverk. Men även namnet på detta hantverks produkter. Denna bok är en konkret yrkesbeskrivning. Den ger även inblickar i silversmidets kulturhistoria. Liksom goda råd om hur silverföremål bör vårdas.

Staffan Nilsson är framstående silversmed och föreläsare i ämnet.

På 1700-talet kunde en nybliven mor som var trögmjölkad uppmanas av läkarna att ta hjälp av ett äldre och starkare barn än sitt eget, av en tandlös gumma eller av en hundvalp.

Detta exempel visar att man på 1700-talet hade en annan inställning till fysisk kontakt än vi har idag. Utifrån handböcker i etikett, spädbarnsvård och sexualupplysning beskriver denna bok hur attityden till kroppen skiftat fram till våra dagar. Bland annat diskuteras den förändrade synen på amning, kroppskontakt, organiska utsöndringar, känslor, onani och fysisk kärlek.

I denna process har samhälleliga maktsträvanden spelat roll. På 1700-talet försöker man behärska människor genom en yttre, fysisk makt. Under 1800-talet sker en utveckling mot psykiskt orienterad självkontroll. En viss uppmjukning i attityden till kroppen kan skönjas efter 1930-talet, men försöken att tukta det lekamliga fortgår i andra, mindre påtagliga former. Vår egen tids sexualfixering uttrycker inte nödvändigtvis frigjordhet.

De rationaliseringssträvanden som präglar det moderna samhället omfattar även människokroppen. Spädbarn skall enligt mellankrigstidens handböcker helst fungera som små automater och umgänge kan beskrivas som en 'högt uppdriven teknik'. Om könsorganen på 1700-talet kallades 'förnöjelselemmarne' eller 'hemliga ting' är 'parningsverktyg' en vanlig benämning kring sekelskiftet 1900.

Kroppens idéhistoria är även individualiseringens historia. Gränser upprättas mellan liksom inom individerna. Avståndet mellan sexualiteten och andra känslor och kroppsfunktioner ökar.

Boken diskuterar slutligen två tänkare i vår tid som från olika utgångspunkter ägnat människan och hennes förhållande till kroppen stort intresse: Michel Foucault och psykoterapeuten Alexander Lowen.

Kroppens idéhistoria är en doktorsavhandling i idé- och lärdomshistoria. Claes Ekenstam är verksam vid Göteborgs universitet. Originalupplagan utkom 1993.

”Varför bär hon manskläder? Man kan ju inte se på henne att hon är kvinna!”, utbrister en av Jeanne d’Arcs rannsakare under rättegången mot henne på 1400-talet. Då var klädedräkten en viktig symbol för könsidentitet. Tvetydigheter om kön ville man till varje pris förhindra. På nordiskt område var det exempelvis enligt lag förbjudet för kvinnor att bära manskläder, och straffet för sådana identitetsbrott var landsförvisning i tre år.

Men kvinnor levde inte alltid efter lagen. Kvinnor förklädda till män har förekommit under olika epoker, i samhällen som organiserats på olika sätt, i myt och verklighet. Den mest kända är Jeanne d’Arc, som i likhet med de mytologiska amasonerna och de fornnordiska sköldmörna överskred samhällets normer, men motiven, innebörden liksom reaktionerna på deras respektive gränsöverskridande varierar beroende på samhällelig kontext.

Drottningar och sköldmör berättar om kvinnor som i olika sammanhang bröt mot det medeltida samhällets mest grundläggande kulturella koder – Jeanne d’Arc, de merovingiska drottningarna och de isländska sagornas Brynhild och Hervor. Begreppet gränsöverskridande avser här framför allt könsöverskridande, men det indikerar också att kvinnor kunde överskrida andra gränser, som till exempel mellan stånd eller klasser.

Agneta Ney är fil. dr i historia, universitetslektor vid Högskolan i Gävle och verksam som forskare vid Språk- och folkminnesinstitutet i Uppsala.

Den tyske filosofen Georg Simmel (1858–1918) började 1885 hålla föreläsningar vid universitetet i Berlin. Dessa kom att bli omtalade och mycket välbesökta. Ofta kunde flera hundra åhörare infinna sig och bland dem osedvanligt många utlänningar och kvinnor. Bland åhörarna fanns också många sedermera berömda intellektuella, såsom Georg Lukács, Ernst Cassirer och Ernst Bloch. Många har vittnat om den egendomliga upplevelse det kunde vara att höra och inte minst se Simmel föreläsa. Vid pulpeten förde han ett samtal; men inte med publiken och inte heller någon annan samtalspartner, utan snarast med sig själv. Hans föreläsningar var illustrationer över konsten att filosofera – processer som ingen vet vart de skall leda.

Simmels skrifter avhandlade så skilda ämnen som arbetsdelningen i det moderna samhället, penningen, kunskap, kvinnlig kultur, koketteri, Alperna och frihet. Liksom hans föreläsningar har hans böcker en säregen karaktär.

Simmels former behandlar filosofens skrifter och tankevärld, med särskild tonvikt på formbegreppet, men tecknar också en bild av dåtidens intellektuella landskap och det tyska samhälle som var Simmels hemvist.

Populärkulturens alla uttryck genomsyrar vår vardag, bild- och tonsätter den, levererar outsinligt stoff till samtal och dagdrömmar. Och ändå är detta ett fält som ofta behandlats styvmoderligt av forskningen. Därför är På drömmarnas marknad en viktig bok – en imponerande samling inlägg kring populärkulturens former och väsen. Det är en både fascinerande och underhållande läsning där författaren elegant rör sig mellan Allsång på Skansen, gubbrock, idrottens hjältar och skurkar, Elvis, Dylan och bimbos. I lärda utläggningar kring film, TV, musik och litteratur, men också sport, mode och design friläggs en mängd populära fantasier och kulturella klichéer. Originella tankar kring amerikansk countrymusik vävs samman med intressanta reflektioner kring mediernas framställning av dopade finska skidåkare och terrorattackerna mot USA den 11 september 2001. (ur Billy Ehns & Orvar Löfgrens förord)

Sven-Erik Klinkmann är docent i folkloristik, särskilt populärkultur vid Åbo Akademi, verksam som forskare, författare och kulturkritiker. Doktorerade på avhandlingen Elvis Presley – den karnevalistiske kungen (1998). Har gett ut sju diktsamlingar och flera prosaböcker. Docentföreläsningarna är utgivna under titeln Populära fantasier från Diana till Bayou Country (2002).

Efter socialismens fall i Rumänien 1989 började det komma rapporter om barnhemsbarnens situation i landet. Upptäckten av de tusentals undangömda barnhemsbarnen var förfärande och ställde frågan om var gränsen mellan mänskligt och omänskligt går, på sin spets. I denna bok studeras kulturella förståelser av mänskligt och omänskligt utifrån ett svenskorganiserat biståndsprojekt i Rumänien ett tiotal år efter systemskiftet. Varför uppfattades vissa människor som ”inte riktigt mänskliga”? Biståndsarbetets vardag kopplas till mer övergripande samhälleliga förändringsprocesser i dagens Europa där till synes självklara värden som demokrati, mänskliga rättigheter och medborgarskap visar sig instabila.

Agnes Ers är etnolog och detta är hennes doktorsavhandling.

I trehundra år har man byggt skepp i Karlskrona. Med tiden kom statens örlogsvarv att bli en miljö så utan motstycke att den idag är klassad som världsarv.

Denna bok tecknar bilden av en industriell miljö, dess etablering och utveckling sedan alltsedan 1600-talet. Mycket är skrivet om skepp och skeppsbyggnad. Här ligger tonvikten på varvet självt, på dess anläggningar samt på varvet som arbetsplats och motor i stadens och statens utveckling.

Här belyses även de europeiska örlogsvarvens historia och det växelspel, som rådde dem emellan. I denna process kom varvet i Karlskrona att inta en särställning.

Urve Lepasoon, född 1937 i Estland, är fil. kand. i konsthistoria, etnologi och arkeologi i Lund. Konsthögskolans arkitekturhistoria 1984. Hon har arbetat med kulturmiljö på flera länsmuseer. 1988–2002 expert på Boverket i byggnadsvård, stilhistoria och lagstiftning i hithörande ämnen. Hon har publicerat uppsatser och artiklar i dessa ämnen samt skriften Byggnaders särdrag.

Rikt illustrerad i färg och svart-vitt.

Genom 1800- och 1900-talen har det nationalstatliga idealet varit normerande för Europas samhällen. Nation och stat har knutits samman med medborgarskap och demokrati. Idag ter sig detta inte lika självklart och under det senaste årtiondet har vi sett en framväxt av fördjupade samarbeten på andra nivåer än den nationalstatliga.

Den här boken tar fasta på två ideal som har avgörande betydelse i dagens samhälle och som båda är kontroversiella. Det ena idealet är medborgarskap och det andra är betydelsen av lokalsamhället, som framträder både som ett svar på önskemål om fördjupad och mer levande demokrati och som en motvikt till storskalighet och globalisering.

De studier som här presenteras vill bidra till att kasta ljus över samtidsaktuella problem. Avsikten är också att visa det nära sambandet mellan idéer om medborgarskap och lokalsamhälle, liksom att de har en gemensam historia genom 1800- och 1900-talen. Denna nära relation fångas i den här boken med begreppet lokalt medborgarskap.

Begreppet fångar också den svåra problematik som handlar om deltaganden och uteslutningar. Närhelst det talas om medborgarskap väcks frågan vilka som skall innefattas av det. I det lokala sammanhanget blir denna svårighet speciellt tydlig. Här förväntas det medborgerliga deltagandet i gemensamma angelägenheter äga rum, men i den lokala gemenskapen sker också uteslutningarna.

Nu endast tillgänglig som e-bok: ISBN 978-91-7844-434-2.

Var hör filosofin hemma? Ensam i idéernas värld, högst uppe i det akademiska elfenbenstornet? Eller i ständig närkontakt med de andra vetenskaperna och med det praktiska livets problem?

Filosofins nya möten visar på nyttan av en nära samverkan mellan filosofi och andra kunskaps- och samhällsområden. Boken presenterar nya arbetsområden för filosofisk forskning. Den ger också inblickar i filosofiska arbetsmetoder som är användbara i filosofins möte med nya områden.

Författarna är alla forskare vid avdelningen för filosofi på KTH i Stockholm.

Innehåll:

Elin Palm: Den nya s(p)årbarheten
Lars Lindblom: Hur ska vi ha det på jobbet, egentligen?
Christina Rudén: Toxikologi och filosofi – giftig vetenskap
Per Wikman: Strålning på gott och ont
Per Sandin: Begreppsanalys – en plaidoyer
Niklas Möller: Vad menar vi med säkerhet?
Barbro Björkman: Vem kan äga en cell?
Sven Ove Hansson: Estetik och funktion
Birgitta Wandall: Världen i vetenskapen – en dialog för tre röster
Hélène Hermansson: Etiska aspekter på samhällets riskhantering
Mikael Dubois: Rätt till kompensation?
Anders J Persson: Integritetens gränser
Jessica Nihlén Fahlquist: Vad är ansvar?
John Cantwell: Att hantera motstridig information
Martin Peterson: Att representera beslutsproblem
Jonas Clausen: Sannolikhet och osäkerhet
Rikard Levin: Att karakterisera osäkerhet
Madeleine Hayenhjelm: Förtjänar goda beslutsfattare vårt förtroende?
Kalle Grill: Den tveeggade valfriheten
Karin Edvardsson: Bör man sätta utopiska mål?

Kor och människor som arbetade med kor var självklarheter på 1800-talets svenska landsbygd. Samtidigt utvecklades industrin och urbaniseringen tog fart. Den mejerimarknad som då växte fram påverkade också korna som nu utfodrades bättre, flyttades in i nya ladugårdar och omhuldades för sin betydelse för landets export och det pågående samhällsbygget. Här visar författaren att det också fanns ett stort antal besättningar med en eller två kor som ägdes av landsbygdens obesuttna, människor utan möjlighet att odla eller köpa det foder som var nödvändigt för produktion av ett överskott att sälja. Där bedrevs nötkreatursskötseln under resursknappa förhållanden med undernärda kor och hårt arbetande kvinnor och med så låg mjölkavkastning att det var svårt att ens täcka hushållets behov. I det dåtida landsbygdssamhället bedrevs således, ofta sida vid sida, olika former av boskapsskötsel med stora skillnader mellan de konkreta förhållandena för djur och människor.

Carin Israelsson är agrarhistoriker och agronom med stor erfarenhet av dagens vardagsarbete med mjölkkor.

Idag talas det ofta om åldersexplosionen och de försörjnings- och omsorgsproblem som uppstår då de äldre blir en allt större del av befolkningen. Forskningen har lärt oss mycket om åldrandets sociala villkor. Men hur formas egentligen de kulturella positioner som är tillgängliga för äldre människor? I den här boken undersöks formandet av pensionärskap i tre musikaliska fält – den kommersiella pensionärsmusiken, vårdens institutionsmusik och föreningars musicerande. Tillsammans ger de en rik bild av pensionärskap i vår tid.

Vi får bland annat möta artister som gör en andra karriär som ”seniorhjältar” med inriktning på pensionärsträffar och servicehus; en ambulerande radiosändning med musik och intervjuer på äldreboenden; olika musikaliska minnesarbeten i vården; sånggrupper och musikcirklar i pensionärsföreningar. Genom fokus på klanger, socialt samspel och vidare kontexter visas hur pensionärskap formas i ett specifikt spelrum, ett ofta marginellt socialt, tidsligt och rumsligt utrymme som ges utopiska kvaliteter. Ett särpräglat sound och en specifik harmonik, en tillbakablickande hållning samt ett homogent och exklusivt nationellt ramverk är olika inslag i formandet av pensionärskapets musik.

Sverker Hyltén-Cavallius forskar och undervisar i etnologi vid Institutionen för etnologi, religionshistoria och genusstudier vid Stockholms Universitet. Minnets spelrum är hans doktorsavhandling.

Artefakter är föremål som utvecklas, tillverkas och används av människor. Ofta dras en skarp gräns mellan samhälle och teknik. Som om tekniken på något sätt fungerar oberoende av sociala system. Men artefakter skapar och omskapar ständigt sin omgivning, i likhet med deras tillverkare. Ekonomiska, vetenskapliga, politiska och kulturella intressen påverkar i sin tur artefakternas funktion. De artificiella föremålen är samtidigt tekniska och sociala. Vår värld är artificiell – den är en produkt av vår konstfärdighet och den befolkas av artefakter.

Artefakter – industrin, vetenskapen och de tekniska nätverken är skriven av forskare inom företagsekonomi, teknikhistoria, industriminnesforskning och vetenskapshistoria. Här behandlas artefakter av olika storlek och komplexitet: tekniska system som vattenkraftverk, specialiserade högteknologiska produkter som jonventiler, och synbarligen triviala föremål som blåsrör. I centrum för intresset står artefakternas sociala relationer.

I 1830-talets Sverige talade man allt oftare om en genomgripande kris. Man menade att samhällsrelationerna befann sig i upplösning och att samhällsordningen hotades av de lägre klassernas beteende. Farhågor om en revolution återkom ständigt.

Den isolerade medborgaren handlar om hur man vid denna tid försökte förändra beteenden och tänkesätt hos fångar, fattiga och arbetare. Allt fler menade att samhällsutvecklingen gjorde det nödvändigt att forma dessa till individer med förmåga till självreflexion, självreglering och medborgerlighet. De lägre klasserna skildes på detta sätt också ut som ett viktigt kunskapsområde. I diskussionerna om nya fängelser, fattigvårdsorganisationer och bildningsföreningar etablerades det moderna samhällets reformism.

Frans Lundgren är forskare och lärare i idé- och lärdomshistoria, verksam vid Uppsala universitet. Den isolerade medborgaren är hans doktorsavhandling.

RFSU, Riksförbundet för sexuell upplysning, bildades 1933 av journalisten, syndikalisten och sexualupplysaren Elise Ottesen-Jensen, en grupp socialistiska läkare samt företrädare för några fackliga organisationer. Målet var att skapa en bred folkrörelse för sexuell reform. Förbundet bedrev sexualupplysning, öppnade kliniker och sålde preventivmedel. Kvinnors rätt till abort, införande av sexualundervisning i skolan och avkriminalisering av homosexuella kontakter var några centrala krav.

Till en början mötte RFSU ett visst motstånd men efterhand blev förbundet alltmer etablerat i samhället. I takt med välfärdsstatens utveckling professionaliserades förbundets verksamhet. Ett politiskt perspektiv på sexuella frågor ersattes alltmer av ett medicinskt.

Sex i folkhemmet är en bok om RFSUs tidiga historia. Här skildras Elise Ottesen-Jensen och hennes verksamhet fram till RFSUs tillkomst; RFSUs bildande och uppbyggnad; dess sexualpolitiska ställningstaganden och ageranden fram till 1950. I en epilog förs historien fram till 1970-talet.

Nu endast tillgänglig som e-bok: ISBN 978-91-7844-435-9.

Statistik är inte liktydigt med 'siffror'. Mer väsentligt är en förväntan: att något kommer att beskrivas, diskuteras och förklaras. Denna förväntan om ny information eller kunskap förutsätter att den statistiska redovisningen bygger på goda datakällor och är tillförlitlig även i andra avseenden.

Som bekant finns även en annan sida, statistik betyder också ”lögn och förbannad dikt”, styrning av åsikter och opinioner, manipulerande krafter som påverkar vad som blir redovisat i namn av ”statistik”. I dag förefaller det som om likgiltighet, besvikelse eller misstro väger tyngre än förväntan och tilltro. Pendeln har svängt under historiens gång.

Svensk statistikhistoria beskriver Tabellverkets och Pehr Wargentins pionjärinsatser i mitten av 1700-talet, 1800-talets systematiska uppbyggnad av en offentlig statistik och framväxten av en känd och etablerad yrkesgrupp statistiker i 1920-talets nyblivna demokrati. Denna historia har länge varit undanskymd trots de intressanta samband som finns med folkrörelserna, folkbildningen och den politiska utvecklingen. Mycket väsentliga är de inflytanden som kom från europeisk statistik och filosofisk empirism – en bakgrund som redovisas utförligt.

Läsaren får till slut ett perspektiv på det sena 1900-talets utveckling inom svensk offentlig statistik. Författaren ifrågasätter att statistikens tidigare huvudansvar för kunskapsbildning har ersatts av en syn på statistik som främst dataframställning. Det finns anledning att lära av en äldre kritisk statistisk tradition. Kan den återigen bli ett styrande roder i samhällsstatistikens utveckling?

Olle Sjöström är praktiserande statistiker samt forskare i samhällsstatistikens villkor och statistikens pedagogik. Han har tidigare bl.a. utgivit Svensk samhällsstatistik (1980) Vad kan vi lära av Tjernobyl? (1988) och Statistik, praxis och bildning – perspektiv på utbildning (1993).

Denna bok närmar sig den manliga fasaden ur ett antal olika perspektiv. Fasaden kan uppfattas som ett slags gränslinje mellan könen. Vidare är denna mur åtminstone delvis ett gemensamt bygge, som under historiens gång förstärkts av individer på båda sidorna. Avsikten med Sprickor i fasaden är emellertid inte att studera murens historiska tillkomst utan snarare de glipor, sprickor och hål som finns (och har funnits) i den.

Det är i spänningsfältet mellan individ och omgivning som nya föreställningar om kön och könsrelationer skapas. Männen som vågar träda över gränserna är ett slags pionjärer i fronten för denna förändring. De utsätter våra föreställningar för prövning och åstadkommer även sprickor i den traditionella manlighetens fasader. Denna bok vill visa på befintliga sprickor, men även i någon mån bidra till att vidga dem ytterligare.

Sprickor i fasaden tar upp en typ av man och manlighet som delvis saknades i den uppmärksammade antologin Rädd att falla - studier i manlighet (1998): de vanliga och goda männen, som inte begått övergrepp eller varit allmänt osympatiska och knasiga.

Centraleuropa har en konfliktladdad historia. Där har två världskrig startats och där delades efterkrigstidens Europa av järnridån. Nu, i början av det nya seklet, förbereder sig flera centraleuropeiska länder för att förena sig med Västeuropa och EU. För första gången kommer Polen, Tjeckien, Slovakien och Ungern, jämte Tyskland och Österrike, att av fri vilja ingå i en gemenskap. När Centraleuropa enas finns det all anledning att gå tillbaka i historien för att få perspektiv.

Att frambringa det uthärdliga är en bok om gränser, nationalism och individualism. I centrum står själva idén om Centraleuropa, dess komplicerade historia och tankarna om den centraleuropeiska identiteten. Boken vänder sig till alla som är intresserade av Centraleuropas kultur och idéliv.

Mats Andrén (f 1958) är docent i idé- och lärdomshistoria vid Göteborgs universitet och universitetslektor vid Södertörns högskola.

* Hur hanterade det sena 1700-talets akademiker litteraturen?
* Vilken roll spelade litteraturkritiken i en tid av kontrollerad debatt?

Den som betalade medlemsavgift till en läsecirkel eller ett läsesällskap kunde läsa en större mängd böcker och tidningar för en mindre summa. Sådana ideellt organiserade, medlemsstyrda sällskap fanns i de flesta europeiska städer från mitten av 1700-talet och några decennier efter sekelskiftet. Denna studie behandlar två av dessa läsesällskap, grundade 1797 och 1798 i de svensk-finska universitetsstäderna Uppsala och Åbo.

De drivande krafterna i läsesällskapen i Uppsala och Åbo gav ut litteraturkritiska tidskrifter. Litteraturkritiken såg inte ut som idag; den recenserade litteraturen refererades ofta generöst. På så vis förmedlade varje tidskriftshäfte en samling av andra tidskrifter och böcker, och en årgång av en recensionsjournal utgjorde ett bibliotek lagom stort att ha i fickan.

Läsesällskapens tidskrifter avslöjar vad redaktörerna tyckte om olika slags litteratur och om andra aktuella ämnen - inte minst den egna verksamheten: Vad litteraturkritik var, hur den borde framföras och hur kritiserade författare borde reagera? Vilken plats litteraturen, vetenskaperna och den fria tanken hade och borde ha i samhället, och snuddande nära: vad var det goda samhället?

Naturvetenskapen har spelat en viktig roll i det moderna samhället. Den har varit betydelsefull för teknikutveckling och industri samt varit mönsterbildande inom andra vetenskaper och även utanför vetenskapen. Ändå vet vi ganska litet om hur dessa mekanismer har fungerat, hur naturvetenskapen har påverkat - och påverkats av - sin omgivning.

Här presenteras ett antal studier som från skilda utgångspunkter behandlar naturvetenskapen i det svenska samhället under perioden 1880-1950. Naturvetenskapen flyttade under denna period successivt fram sina positioner, men processen var inte rätlinjig eller självklar. Brännande politiska frågor som kvinnors rätt att inneha vissa samhällspositioner, vapenutvecklingen eller den västerländska kulturens framtid har ställt naturvetenskapens samhällsroll i tvetydig dager. Också forskningens tillämpning inom t.ex. gruvindustrin och jordbruket har givit upphov till kontroverser. Vetenskapen har formats genom en dynamisk process och en ibland skarp dialog med det övriga samhället.

Boken beskriver denna utveckling utifrån nämnda områden och dessutom skolan, den akademiska vetenskapen och den sociala ingenjörskonsten. Den ger därmed också en introduktion till 1900-talets svenska vetenskapshistoria.

Medverkande författare: Anders Carlsson, Anders Ekström, Karl Grandin, Torbjörn Gustafsson, Thomas Kaiserfeld, Ulf Larsson, Anders Lundgren, Ulrika Nilsson, Hans Weinberger, Sven Widmalm. Förord av Tore Frängsmyr.

Den feministiska kvinnoforskningen har avsatt en rad betydelsefulla studier i kvinnlighetens historia. Här har en rad framstående forskare bidragit med en motsvarande studie kring manligheten.

- Claes Ekenstam, idéhistoriker, har skrivit de uppslagrika kapitlen Kroppen, viljan & skräcken för att falla: ur den manliga självbehärskningens historia samt En historia om manlig gråt.
- Historikern Jens Ljunggren har skrivit Mellan kultur och natur: Mannens kropp och gymnastikens uppgift.
- Thomas Johansson, sociolog, skriver om några fall ur Freuds praktik: Råttmannen, Vargmannen, Schreber och andra män. Vidare bl a om body-building i kapitlet Muskler, svett och maskulinitet.
- I ett större kapitel diskuterar Arne Nilsson Modernisering och manlig homosexualitet, svenska storstadsmän kring mitten av 1900-talet.
- Jari Kuosmanen har skrivit kapitlet Den finske mannens bermudakvadrat och andra komplicerade livsmönster.
- Etnologen Jonas Frykman diskuterar manlighet under rubriken Manligheten osäkrad.

Familjelivets utveckling var länge ett blankt blad i nordisk historieskrivning. Med David Gaunts bok fick ämnet sin ingående och levande belysning och boken blev snabbt ett standardverk. Den utges nu i en utökad utgåva. I ett par nyskrivna kapitel angriper författaren romantiseringen av de äldres villkor i de traditionella kulturerna. Vidare diskuterar han synen på släkt och familj i det moderna samhället.

David Gaunts studie omfattar tiden från vikingatid till nutid. Den belyser en rad förhållanden som präglat människornas familjevardag genom tiderna: ekonomi, kärlek, könsroller, hushållsstrukturer, släktskapsförhållanden, incest och födelsekontroll. Till grund för framställningen ligger ett rikt källmaterial, hämtat från olika håll i Norden.

David Gaunt är forskningsledare vid Stockholms forsknings- och utvecklingsbyrå. Han är docent i historia och tidigare universitetslektor vid Umeå universitet.

Mångsidig som forskare, färgstark som personlighet framträder Dag Strömbäck (1900-1978) i en vital epok för svensk humanistisk forskning. I den här boken kommer han oss till mötes som folkloristen, religionsvetaren och filologen med djupt fascinerande texter såsom Om de nordiska själsföreställningarna, Resan till den andra världen, Läkedomshänder, Isländsk guldålder, Näcken och andra studier i folktro och folkdikt.

Teknik är något som berör oss alla, som privatpersoner och samhällsmedborgare. Den teknik vi tillämpar idag är i väsentliga avseenden resultatet av en lång utveckling och speglar därmed mer eller mindre klart gångna tiders metoder och värderingar. Kunskap om bakgrunden ger en bättre förståelse för nutiden.

Teknikutvecklingen i Sverige har i många avseenden följt sina egna vägar som en följd av landets speciella förutsättningar. Långt in på 1800-talet var det fråga om ett fattigt och glesbefolkat bonderike. Jordbruksteknik och kommunikationsfrågor var nyckelproblem.

På liknande sätt innebar malmfynden alltifrån det slutande 1500-talet en anmärkningsvärd utveckling av gruvbrytningsmetoder och metallförädlingsteknik. Skogens allt överskuggande roll som svensk industriell råvarukälla från 1800-talets mitt ledde till väl utvecklade metoder i hela förädlingskedjan från avverkning till massakokning och pappersmakarkonst. Framgångarna för svensk verkstadsindustri under de senaste hundra åren bygger undantagslöst på avancerade tekniska problem.

Om denna händelseutveckling liksom om byggnadskonst, energiutvinning, hushållens teknik, ingenjörsutbildning och annat berättas i denna bok, som inte bör saknas på någon tänkande medborgares nattduksbord.

I denna bok behandlas strömningar och visioner i det svenska samhället, från 1880-talet fram till mellankrigstiden, som på olika sätt utgör beståndsdelar i vad man kan kalla en folkhemmets idéhistoria. Ett genomgående tema är den okomplicerade tilltron till rationalitet, organisation och upplysning. Här finner man rekordårens och det stipulerade antalet brödskivors ideologiska rötter, men också vår längtan till fågelsången i den ostörda naturen.

Boken är tillägnad Ronny Ambjörnsson på dennes femtioårsdag. Medverkande författare: Roger Qvarsell, Björn Olsson, Rut Berggren, Bosse Sundin, Kjell Jonson, Elsy Wennström, Sverker Sörlin, Kerstin Thörn, Lena Eskilsson & Gunnar Eriksson.

1695 års psalmbok var stadfäst och giltig under 124 år, då den ersattes av den wallinska psalmboken. Den är ett litterärt storverk i svensk kulturhistoria. Även musikaliskt har den spelat en central roll. I denna koralbok finner vi både text och musik. Den återutges i faksimil och i ett stadigt linneband.

Eva Wigström var lärarinna och folkupplysare, hemmansägaredotter från Asmundtorp i Rönnebergs härad. I denna klassiska folklivsskildring får vi inblick i hur livet tedde sig i en liten by i västra Skåne vid mitten av 1800-talet.

Författarinnan börjar med att gå husesyn i en kringbyggd korsvirkeslänga. Därefter tar hon läsaren med ut på bygatan och fortsätter med att beskriva årets högtider med början med fastlagen. Hon spränger in beskrivningar av arbetsliv, tjänstefolk och klädedräkt innan hon hinner fram till julsederna. Därpå skildras livets högtider: frieri och trolovning, lysning och bröllop, barndop och kyrktagning. Efter ett avsnitt om skolväsendet fortsätter framställningen med konfirmation, sjukdom, död och begravning. Därpå skildras kyrkobruk och husförhör, politik, marknader, avrättningar, tiggare och namnskick. Skriften avslutas med ett avsnitt om talesätt och folktro.